Wells lyser starkast av alla
Vilken kväll. Fyra timmar av musik, skratt, dans och allsång. Rhapsody in Rock blev precis den folkliga fest som alla hade förväntat sig. Den starkast lysande stjärnan var Robert Wells själv, med bra uppbackning från de andra artisterna.
Publikfavoriten och initiativtagaren själv. Robert Wells var också den starkast lysande stjärnan under kvällen. Foto: Ola Axman
Foto:
Wells är duktigt uppbackad av Nanne Grönvall, Peter Jöback, Shirley Clamp, Gunilla Backman och komikerparet Mikael Tornving och Henrik Hjelt. Tillsammans bjuder de på en färgsprakande och varierande show, med tonvikt på schlager, musikal och naturligtvis Robert Wells själv med sin pianomusik.
Publikuppvärmare
De andra artisterna gör sitt bästa för att mäta sig med pianolegenden.
Först ut är Shirley Clamp. Hon öppnar med ett medley med sina två schlagerhitar i fokus. Med sin enorma utstrålning och karisma är hon en utmärkt publikuppvärmare. Jag blir förvånad om inte åtminstone den kvinnliga delen av publiken allvarligt funderar på att färga håret rött efter att ha skådat underbara Shirley. Eller som komikern Henrik Hjelt uttryckte det; "Hon är en riktig pudding".
När Peter Jöback kommer in på scenen och smäktar loss med låten "She" skriker publiken ut sin förtjusning. Hans professionalism både som skådespelare och sångare lyser tydligt igenom i alla nummer där han medverkar.
Allsång och dans
När Nanne Grönvall drar igång låten "Håll om mig", som vann publikens hjärtan i årets melodifestival, kommer publiken igång på allvar. Allsång och dans i bänkraderna gör att man inte kan annat än le och klappa takten i kvällssolen.
Extra roligt är det att få se Gunilla Backman. Hon är redan ett stort namn på flera musikalscener ute i Europa, men här hemma relativt okänd. Hennes underbart vackra röst kommer vi säkert få höra mer av i framtiden.
Komikerna Henrik Hjelt och Mikael Tornving underhåller mellan musikakterna. Deras träffsäkra skämt och skådespel lockar fram stora skrattsalvor från publiken. Ibland även hos dem själva, vilket inte gör publiken ledsnare. En höjdare är när Mikael Tornvings alias Rolf Nygård driver med journalistyrket. Mycket träffsäkert och fantastiskt roligt.
Men stjärnan som lyser starkast är naturligtvis Wells själv. Det är i huvudsak han som får publiken att betala många hundralappar för att uppleva den här kvällen. Och de får valuta för pengarna. När äntligen boogie woogien brakar loss ställer sig publiken upp och dansar i stolsraderna. Själv blev jag mest tagen av Wells hyllning till sin vän och mentor Charlie Norman som gick bort för en kort tid sedan.
Kvällen till ära var TV-kameror på plats för att spela in showen som ska sändas i början av september. Kanske fick kamerornas närvaro och det faktum att det är sommarens sista föreställning ensemblen att ge det där lilla extra. Tyvärr stod TV:s närvaro också för det sämsta inslaget. Den cirkulerande helikoptern var så högljudd att den kunde dra uppmärksamhet till och med från Rhapsody in Rock.
Mycket energi
Det kan inte vara en lätt uppgift att sätta ihop ett program som får den blandade publiken att sitta koncentrerade och lyssna i fyra timmar. Robert Wells och hans följeslagare klarar det som väntat med bravur. Det finns till och med energi kvar hos både publik och ensemble att riva av några riktigt praktfulla extranummer. En extra stämningshöjare är Svenne Hedlunds överraskningsbesök. Kvällens högsta allsång hörs till "Sunny Girl" och "Brand new Cadillac". För rätt målgrupp är Rhapsody in Rock den perfekta underhållningen en augustikväll.
Så jobbar vi med nyheter