Vinterns första tur på Glan sknottriga apelsinskal

De mest entusiastiska långfärdsåkarna har vandrat av och an i hemmet och ivrigt tittat på termometern. Vädret har varit emot långfärdsskridsko åkarna den här vintern och de har längtat till åkbara isar.
I går var det dags, redan tidigt på morgonen var de första ute.
– Vi som är riktigt bitna, vi tar ledigt från jobbet när man vet att isen är bra, säger Kjell Stålknapp, en av dem som var ute på Glan igår.
– Isen i dag var över förväntan, säger Roine Nilsson. Vi hade inte vågat hoppas på att den skulle vara så här bra.
Isarna stöper
Bråvallaskrinnarna ligger under Friluftsfrämjandets paraply och är en sammanslagning av olika långfärdsskridskoföreningar i östra Östergötland. Gårdagens åktur var ingen utlyst åkning utan mer en spaningstur. Några av de aktiva rullar runt på veckoschema som israpportörer.
Den här veckan är den Morgan Reimer, och han vet vad han ska skriva om Glan.
– Väl åkbar. 7-10 cm tjock. Helt stöpt is, säger han.
– I morgon blir det nog många som åker här, säger Roine Nilsson.
Som ett apelsinskal
Den här vintern kom snön innan det hunnit bli kallt nog för att skapa bäraktiga isar. Snön som föll i december blev liggande på det tunna istäcket och fungerade som en isolering vilket hindrat istillväxten. Under tövädret i början på den här veckan har mycket av snön smält till vatten för att sedan, under de senaste dygnens kyla, smälta samman med istäcket.
Detta kallas att isen stöper och det bildas då en grå knottrig yta. Den påminner om ett apelsinskal och kallas därför också apelsinis.
– Inte lika bra som kärnis men den går fint att åka på, säger Morgan Reimer.
– Glan är så pass stor, så här hann det inte bli så mycket is för snön att lägga sig på, säger Roine Nilsson. Här har den stöpt klart.
De mindre sjöarna fryser snabbare och där hann isen lägga sig lite tidigare än på Glan. Därför har det samlats mer snö där, snö som inte helt hann smälta under tövädret. Därför rekommenderar de att inte ge sig ut på sjöar som fortfarande har snö på isen.
De menar att det inte nog går att understryka säkerheten för den som ger sig ut på isen.
– Ispikarna är det viktigaste man har. De är som känselspröt, säger Roine Nilsson.
En ispik kostar några hundralappar. Slår man inte igenom isen med en ispik så håller den för en människa.
– Har bara isen stöp klart och det finns en kärnis under så går det utmärkt att köra på den.
– Men 4,5-5 cm kärnis är det minsta som krävs för att kunna åka.
Internet hjälper
De flesta långfärdsskridskoföreningarna är med på skridskonätet, www.skridsko.net där de skriver in sina rapporter och som medlem går det snabbt att se hur Sveriges isar ser ut. Bråvallaskrinnarna firar snart 30 års-jubileum. Många aktiva har varit med större delen av den tiden och de menar att modern teknik har gjort det lättare för dem. Ett av de bästa sätten att ta reda på om isen är åkbar är att använda datorn.
– Internet är en stor hjälp för oss. Det går snabbt att ta reda på var det går att åka, säger Roine Nilsson.
– Förr fick man ringa väldigt många samtal som israpportör, nu behöver man inte ringa ett enda. Allt sker på nätet, säger Morgon Reimer.