Vimmel av butiker på den gamla goda tiden
Sankt Persgatan nämnes inte så ofta som en av de större affärsgatorna. Kanske är den lite glömd i historien om dessa.Men visst var kvarteren utmed den långa gatan ofta affärstäta. Bilden på nästa sida från från "Väster backe", som gatan kallas här, illustrerar väl det förhållandet.Mellan Kungsgatan och Dalen och mot Drottninggatan var det ett rikt affärstråk. Österut mot Östra promenaden var det någon eller några butiker i varje kvarter.Numera har Sankt Persgatan undergått betydande förändringar. Det är på flera håll långa fasader och kvartersbildningar som helt saknar affärsliv.Nu följer eget kapitel för en speciell grupp:De fanns på praktiskt taget varje gata, så rikt förekommande att de kunde räknas i hundratal. Nu är de karakteristiska små butikerna helt borta. Vilka var det?Tobaksaffärerna
Svenska Tobaksmonopolet hade ett stort försäljningsnät. Butikerna låg i vart och vartannat kvarter. Flest var det framåt 1950. Märkligt nog överlevde de flesta andra världskrigets långa år. De enskilda tobakshandlarna fick så stora vedermödor på grund av minskas import på grund av ransonering och branschens kristidsprodukter. Det dök upp nya cigaretter som gav smakproblem. Sådana som t ex Bruzza, Boy och Hudsons vid sidan av invanda Stambul, Bridge och andra. Det blev kundbortfall genom att många rökande män blev inkallade till beredskapstjänst vid gränserna. De blev borta länge. Hushållen fick sämre resurser.Man hade inte alltid råd att köpa hela paket cigaretter eller cigarrer.- Två lösa Boy, lät det ofta vid disken i affären. Allt detta gjorde att handlarna fick sämre rörelseresultat. De fick försöka öka försäljningen av dam- och andra veckotidningar. Folket i Bild med populära serien Biffen och Bananen samt kränga mer dagstidningar. Vilket gick hyggligt. De och radion hade krigsnyheterna.Priviligierade
Tre tobakshandlare i stan hade under många år draghjälp till butiken av att de var kommissionärer för Svenska Penninglotteriet. Det drog väldiga köer av lottköpare varje den 15:e till Scherqvists å Drottninggatan, Cederstrands på Kungsgatan och Selma Andersson på Lindövägen. Det var också en favör att vara ombud för Tipstjänst. IFK Norrköpings store ledare under många år, Nalle Halldén, var Tipstjänsts distriktchef. Hos honom var det central för all tipsinlämning i stan. Från alla tipsombud i stan skickade han vidare till Stockholm i god tid före speldagen i helgen,Halldén hade egen tobaksaffär i Skolgatebacken. När spelarna lämnade in sina kuponger i tobaksaffärerna runt stan blev de ofta kontinuerliga kunder.Mjölkhandeln
De små privata tobakshandlarnas era tog slut efter att tobaksmonopolet i landet upphörde för nu många decennier sedan. Tobaksförsäljningen fick ny organisation och de små butikerna kunde inte konkurrera med större aktörer. Men tobaksförsäljning och spel och lotter fortsatte att vara ihop i mer modern tid. Söndagsöppet fanns inte förr i världen. Inte för andra än de små mjölkbutikerna som fanns på många håll i och utom den gamla stenstaden. Utanför stan fanns ofta en liten mjölkbutik i en villa. T ex i Lindö, Taborsberg-Karlshov, Fredriksdal eller Smedby. De här butikerna hade dispens för öppethållande söndagar, men bara en eller två timmar före gudstjänsttid i kyrkorna. Ingen köpenskap annars skulle störa helgfriden. Mjölk var dagligt köp för de flesta hushåll en under 1900-talets många kylskåpslösa decennier.Nu är det länge sedan mjölkbutikerna försvann. Deras hantering för att hålla den vita livsdrycken kall och frisk skedde med hjälp av stora mjölkkrukor placerade i ett stort kar med isblock i vatten.
Så jobbar vi med nyheter