Det är nämligen bara närstående personer till en avliden som kan ansöka om att sprida ut askan. Ofta sker det efter den avlidnes vilja förstås, men det är länsstyrelsen som sedan bestämmer om det verkligen blir så. Myndigheten gör nämligen en bedömning om platsen som valts är lämplig för att sprida ut askan.
På Länsstyrelsen i Östergötland behandlar man alla ansökningar från de tre länen Kalmar, Jönköping och Östergötland. Statistiken visar att antalet ansökningar ökar långsamt, men stadigt. År 2020 kom 267 ansökningar in från anhöriga i de tre länen. I fjol var det 303.
– Men om det är en verklig ökning kan vi egentligen inte utläsa. Allt beror ju på hur många som har dött under de åren, säger Kristi Ahlstrand, enhetschef för handläggarstöd på avdelningen för människa och samhälle
I statistiken kan man möjligen också utläsa att de som ansöker blivit mer medvetna om vilka restriktioner som gäller. 2020 beslutades om hela 21 avslag, medan det i fjol blev klartecken för alla ansökningar.
Vanligast är att de anhöriga, och troligen också den avlidne själv, vill få sin aska utspridd över vatten. I fjol gällde 227 av de 303 ansökningarna just vatten.
Vad är det då som gäller? Restriktionen är att askan måste spridas minst 300 meter från land och att man helst ska använda större sjöar eller havet. Man vill förhindra att utströende leder till att "släktgravar" uppstår i naturen.
På hemsidan skriver länsstyrelsen så här: "Aska ska alltid strös ut på ett respektfullt sätt. Länsstyrelsen tolkar "strös ut" ändamålsenligt och anser att en sjösättningsurna som löses upp i vatten sprider askan på ett etiskt och respektfullt sätt." Men man konstaterar också att en sådan urna inte är ett krav.
På land gäller också 300 meter från bebyggelse och att den helst ska spridas i stora skogs- och markområden, långt borta från platser där människor rör sig eller vistas. Man får inte strö askan i naturreservat, nationalparker, strandområden eller i andra områden där djuren eller naturen kan fara illa av att aska sprids.
Det är alltså valet av plats som länsstyrelsen undersöker och kan ha synpunkter på i ansökningarna:
– De avslag som ges handlar om själva placeringen. Att platsen inte anses lämplig, säger Kristi Ahlstrand.