Porträttet har Mohsen, 16, redan nu jobbat med i drygt en och en halv månad, totalt ungefär 30 timmar. Innan det är färdigt uppskattar Mohsen att det återstår 50-70 timmar till av arbete med en enkel, blåfärgad bläckpenna han använder sig av för sitt digra uppdrag.
– Det var när jag av min lärare och mentor, Cecilia (Ekdahl Valdo) fick veta att min klass på språkintroduktionsprogrammet ska göra en studieresa till Stockholm och riksdagen som jag sa att jag ville teckna statsministern. Resan gör vi 24 maj och då hoppas jag att porträttet ska vara klart. Jag vill gärna visa min tacksamhet över att ha fått komma till Sverige. Det vore roligt om tavlan kunde få hänga någonstans i riksdagshuset, säger Mohsen till Folkbladet.
Han hoppades få skaka hand med Stefan Löfven och visa upp verket när den socialdemokratiske statsministern i går kväll höll ett tal på Stadsbiblioteket. Men säkerhetsläget (se sidan 14) gjorde att Löfven försvann omedelbart efteråt.
– Snopet, visst. Men vi fick ett löfte från pressekreteraren om att få träffa statsministern 24 maj, under vårt studiebesök, påpekar Cecilia Ekdahl Valdo och Calle Biörsmark, också lärare på Kungsgårdsgymnasiet.
Mohsen Ahmadi kommer från Hesa-Awali Bihsud-området i nordöstra Afghanistan, men flydde till Iran tillsammans med sin mamma och två äldre bröder, Ahmad, 21, och Mehdi, 18. Nu har bröderna återförenats i Norrköping – och de hoppas att mamma ska kunna komma hit så småningom. Pappan finns inte längre kvar i livet.
Sitt brinnande intresse för tecknande fick han under tiden i Iran.
– Några vänner där var duktiga på att teckna och jag märkte snabbt att jag också hade talang. Det mesta har jag lärt mig själv, men jag tog en kort kurs i Iran. Ofta hittar jag filmer på You Tube med tips. Jag lägger ned mycket tid, har gott om tålamod och då blir det bra. Precis som med annat jag har talang för. Som fotboll, pingis och simning, säger Mohsen som spelar i Lindö FF:s 16-årslag.
Motiven på hans teckningar är uteslutande människor.
– Jag hittar dem genom att googla. En del av dem är människor från tiden i Afghanistan, andra bara såna jag hittar av tillfälligheter.
Drömmen är att kunna försörja sig som konstnär. Men Mohsen – som aldrig gått en enda dag i skolan förrän han började på Kungsgårdsgymnasiet – funderar även på att studera för att bli läkare. Men först vill han lära sig så många språk som möjligt och pratar efter fem månader här redan begriplig svenska. I engelska klarade han häromdagen ett nationellt prov.
– Tre dagar i veckan går jag till Kulturskolan. Där lär jag 8-10-åringarna att teckna och de hjälper mig att bli bättre på svenska språket. Alla vinner på det, skrattar Mohsen.