En rundringning gjord av Dagens Nyheter visar att läget för barn som väntar på familjehemsplaceringar är dystert i landets kommuner. Många barn blir kvar i jourhem, vars syfte är att fungera som kortsiktiga lösningar, under långa perioder på grund av svårigheter att rekrytera nya familjehem. Trenden tros bland annat höra ihop med en livsstil i förändring.
I Norrköping väntar just nu 21 barn på en familjehemsplacering och åtta barn befinner sig i jourhem.
– Ibland blir barnen kvar i jourhem medan vi letar efter en familj, säger Christina Colliander, enhetschef på familjehemsenheten. Vi ser hellre att de stannar där tills vi hittar en lämplig familj än att det blir en snabb, men mindre bra matchning.
Parametrarna för en lyckad matchning mellan barnet och familjehemmet är många. Det kan handla om kulturkrockar, allergier eller åldrar på de egna barnen.
– Att vara familjehem passar inte i alla skeenden i livet, säger familjehemssekreterare Lars Hansson. För oss handlar det ofta om att väcka tanken och sedan kommer familjen till oss efter ett par månader eller år. Någon kan ringa och säga att nu har ena grabben flyttat till Uppsala så då kan vi ta in ett barn. Då börjar deras process.
– Vi har ett stort ansvar att utreda och leva upp till en viss standard för de barn som växer upp i familjehem, säger Christina Colliander, men många familjer är lämpliga även fast de inte tror det själva.
För Norrköpings familjeenhet är rekryteringen av nya familjer en ständig utmaning. Drygt 240 barn i kommunen bor i familjehem och antalet barn som står i kö pendlar mellan 15 till 20.
Helst skulle Christina Colliander och kollegorna se en föryngring bland de som blir familjehem – och att fler vågade höra sig för om möjligheten att ta sig an ett barn, även i familjekonstellationer som inte traditionellt uppfattats som det ”ideala” familjehemmet.
– Just nu har vi svårast att nå fram till 80-talisterna, berättar Jessica Nyberg, första socialsekreterare. Men det är inte särskilt konstigt – man är mer rörlig idag och många bildar familj betydligt senare.
Under de senaste åren har enheten sett en välkommen ökning av antalet ensamstående, samkönade par och familjer med invandrarbakgrund som anmäler sitt intresse för att bli familjehem.
– Våra tre senaste intresseanmälningar är från familjer som är väldigt olika, säger Christina Colliander. Det är kul att se och bredden på familjer gör det lättare att hitta rätt familj för rätt barn.
– Det vi vill ha är helt enkelt vanliga, stabila familjer som har en medvetenhet om vad åtagandet innebär, säger Jessica Nyberg, socialsekreterare.
Uppfattningen om att det skulle krävas att någon i familjehemmet har relevant utbildning och tidigare erfarenhet av barn är vanlig, men stämmer inte. De familjer som godkänns för familjehemsplaceringar ges både utbildning och kontinuerligt stöd från kommunen.
Ewa Stenberg är en av två familjehemskonsulenter som går att nå dygnet runt genom en jourtelefon. Hon deltar även i umgänget med barnens biologiska föräldrar.
– Vi fungerar ofta som ett bollplank för både biologiska föräldrar och familjehemmen, säger Ewa Stenberg.
– Vissa kan känna en rädsla inför förhållandet med barnens biologiska föräldrar, säger Monica Tall, familjehemsekreterare. Det behöver de absolut inte göra.
– En vanlig lekman förväntas inte kunna hantera de situationer som familjehemsplacerade barn kan befinna sig i, fortsätter Lars Hansson. Där hänger det på oss att stötta.
– Familjehemmen skapar livslånga band, avslutar Lars Hansson. Om du får åka hem till barnen och hjälpa till med tapetsering när de är 27 år gamla – då är jag nöjd.