Båda är pensionärer och kallar sig tidsmiljonärer.
"Jag är 67 och Micke är 64, så jag fick ju tag på lammkött", skrattar Ewa.
Ewa och hennes dåvarande man Peter köpte huset i Luddingsbo 2011 av en slump. Under en promenad i området fick de syn på att huset var till salu.
– Det var bara en liten stuga, men när jag vände mig om mot utsikten över sjön sa jag till Peter att "det här måste vi bara ha", berättar Ewa.
De slog till på sommarstugan med planen att på sikt flytta in permanent. 2015 flyttade de från sitt hem i Oxelösund till Kneippen då Ewa hade fått en rektorstjänst på Åbymoskolan och tröttnat på att pendla.
Vid det laget hade Peter brottats med en hjärntumör i många år, som fram till hösten 2016 hade sett bra ut.
– Sedan gick det tyvärr helt fel, så våren 2017 avled han efter en lyckad operation som jag ändå tror ställde till det. Det sista han sa var "gör som vi har planerat ändå, Ewa, bygg ut och bygg till".
Trots allt hade Ewa ett fint liv de första åren efter att Peter gick bort, fullt av vänner, barn och barnbarn.
– Jag hade aldrig tänkt att jag skulle flytta ihop med någon igen, kanske träffa någon men i så fall en särbo. Jag sa det till alla i min omgivning, säger Ewa med ett skratt.
Efter Peters bortgång fick Ewa en efterlevandepension i fem år och valde till slut att gå i förtidspension. Förutom att bygga ut huset lät hon bygga den stora altanen som vetter ut mot sjön. Den bildar också en carport eftersom huset är byggt i en backe.
Längtan till en särbo tog henne till en plats i Första dejten på SVT år 2020. Allting stämde på pappret med mannen som Ewa tussades ihop med – även han hade förlorat sin fru mot en hjärntumör.
Den relationen ledde dock bara till vänskap, en god sådan till och med. Gunnar, som han hette, väckte Ewas passion för nedcabbade bilar som ledde till att Ewa hittade sin drömbil. Hon ångrar ingenting.
– Det var så jäkla roligt och spännande att vara med, så det var inte klokt!
I stället efterlyste hon en särbo i Facebookgruppen "Friluftssinglar". Ett inlägg som Michael "Micke" Ebner i Småland, svarade på.
Urshult fick Ewa leta upp på kartan. "Det var 35 mil åt fel håll för mig, för jag har lägenheter uppe i Stöten som jag åker till ofta", säger hon.
Avståndet till trots accepterade hon hans vänförfrågan eftersom han verkade sympatisk och delade hennes värderingar.
– Vi facetimade dygnet runt de första veckorna innan jag kom hit, så vi kände nästan varandra redan innan vi träffades, säger Micke.
Några få besök på respektive ort var allt som krävdes.
– Första telefonsamtalet var fjärde september i fjol och den sjätte oktober flyttade han in – permanent. Det fanns inte ens en tvekan, säger Ewa.
Ewas vänner blev oroliga och undrade om hon visste vad hon ger sig in på, nyförälskad som hon var.
– Det visste jag, och vad var det värsta som skulle kunna hända? Det är ju att det inte funkar och då får vi flytta isär, säger Ewa.
Utsikten var den stora anledningen till husköpet för 13 år sedan. "Ett sånt här läge vill man inte missa", säger Ewa.
– Vi har ingen tid att förlora, vi är inte så unga längre, säger Micke.
Micke hade inga rötter i Småland, han hade hamnat där för att han hittade ett passande radhus efter att ha skilt sig från sin fru i Onsala på Västkusten. Därför var det inga problem att släppa allt och flytta till Luddingsbo. Att båda älskar vandring var en bra bas att bygga förhållandet på.
– Just med friluftslivet följer det ju med ganska många andra bra värderingar på köpet, menar Micke.
De båda pensionärerna kallar sig "tidsmiljonärer".
– För mig betyder det att jag har all tid i världen att göra vad jag vill med. Inga måsten om jag inte själv bestämmer mig för något, säger Ewa.
Mickes syster var först skeptisk till hans snabba inflytt hos Ewa, men de flesta var glada för hans skull. "De flesta säger mest att 'herregud, vad har han dragit för vinstlott?'", säger Micke.
Till Mont Blanc tog paret Ewas nedcabbade Mercedez. Nere i Sydeuropa blir vissa förvånade av att se en kvinna bakom ratten, berättar Micke.
När vi hälsar på är paret precis hemkomna från en vandringsresa till Mont Blanc. Micke är redan bevandrad i Alperna och valde ut sina favoritturer till honom och Ewa. De körde Ewas nedcabbade bil och resan var en del av målet.
– Vi tog de långsammaste vägarna genom landsbygden i Danmark, Tyskland och Frankrike och stannade i olika småbyar, berättar Micke.
För Ewa som är van vid Stöten, blev det en utmaning att vandra på nya höjder.
– Vi var hemma i tre dagar, sedan blev vi sugna på vandring igen och åkte upp till Stöten, säger Ewa.
– Det är det fina det, att vi kan göra vad vi vill, fortsätter hon.
I Alperna stötte de på flera vandrare som var äldre än dem, vissa upp mot 80 år gamla.
– Jag blir så glad, jag tänker att ja! Får man leva och fortsätta vara frisk då kan vi vandra i 15-20 år till, säger Ewa.
Just att de vandrar så ofta bäddar för den möjligheten, tror de.
– Både det och att vi har hittat kärleken igen. Vi kommer ju ge varandra flera år för det liv vi har. Vi nyper oss i armen flera gånger om och undrar ofta om det verkligen är sant, säger Ewa.
Asplången är en del av Göta Kanal med förbipasserande båtar och skridskoåkare på vintern. "På vintern är det nästan ännu vackrare här eftersom löven inte skymmer utsikten", säger Michael.
Asplången är vacker i alla väder och årstider. När det blåser på ordentligt kan den till och med se hotfull ut.
Mellan Första dejten och inlägget på Facebook träffade hon några andra män men inga relationer blev långvariga. Hon trodde inte att hon skulle få uppleva kärleken igen och känner sig privilegierad.
– Veckan innan Micke skulle komma hit var jag helt kollrig! Att man kan bli så förälskad när man är i min ålder och bli på precis samma sätt som när jag var 15 och träffade Peter – sådär alldeles knäpp.
Micke blev också förtjust i snickarboden som Peter en gång byggde och som Ewa inte haft tid eller intresse för.
– Vi pratar ofta om våra före detta och pratar positivt om livet vi haft, det finns inget känsligt eller avundsjuka, säger Ewa.
I Friluftssinglar hade Ewa och Micke flera friare, och hade de bestämt att ge någon annan chansen först kanske ingenting hade blivit av alls.
Är det ödet som sammanfört er?
– Ja, nog är det väl så. Sannolikheten är ju väldigt liten annars att vi skulle ha träffats, säger Micke.
Trodde ni på ödet innan?
– Nej, jag trodde inte på det, säger Micke.
– Jag vet inte, men inte så här, säger Ewa.
Ewa hann jobba som rektor på Åbymoskolan i 6 år. Under åren i skolan med dagarna fulla av möten och människor var det avkopplande att komma hem. "Det är så rofyllt här, det är en oas att komma hem till. Även på vintern när det är kolsvart härute".