Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Vi har kul på kolonien..."

VIKBOLANDET
"Hejsan morsan, hejsan stabben. Här är brev från älsklingsgrabben. Vi har kul på kolonien, vi bor tjugoåtta gangstergrabbar i en."

Lokatterna är färdiga att ge sig ut på hajk. Övre raden från vänster Malin Windrup, Arbresha Ismajl och Nickie Bielm. Nedre raden från vänster Sofie Gredin, Mathilda Säll, Caroline Forslöf och Bini Sjöwall.

Lokatterna är färdiga att ge sig ut på hajk. Övre raden från vänster Malin Windrup, Arbresha Ismajl och Nickie Bielm. Nedre raden från vänster Sofie Gredin, Mathilda Säll, Caroline Forslöf och Bini Sjöwall.

Foto:

Norrköping2001-07-26 00:00
...röd stuga som heter Sälen. Pojkarna i Sälen är mellan åtta och nio år gamla. I stugan bredvid bor de som är ett år äldre. På Brevik kollo finns det, även om det inte fanns på Cornelis tid, två grupper med gangstertjejer. Den yngre tjejgruppen bor i Lokatten och består av sju minst sagt livliga unga damer.
De är alla medlemmar på lägret Lilla Äventyret. Men för de allra flesta är det ett jätteäventyr att för första gången vara hemifrån en hel vecka.

<b>Fick göra simtest</b>
När barnen kom fick de börja med att göra simtestet Plumset. D fick då simma ut 25 meter, runda en livboj och simma tillbaka. Ledarna följde med i båt och fiskade upp dem som inte orkade ända fram. Den här gången var det tre som klarade det. De andra måste ha flytväst när de är nere vid badet och leker.
- Det bästa är att paddla kanot och slippa min kusin och lillasyster, säger Mathilda Säll, som bor i Lokatten.
Visst händer det att barnen längtar hem, men när de väl ringt mamma eller pappa brukar det gå över. De hinner helt enkelt inte längta hem. Istället paddlar, seglar och badar de. Bollspel och musik är ytterligare två aktiviteter på schemat. Men dagarna fylls inte enbart med lek. Barnen får också städa och hjälpa till med maten.
- Första kvällen var det stökigt, men det har gått bra. De är mycket duktiga, säger lägerledaren Jonas Ohlin.
På kvällarna är det sagostund. När pyjamasarna är på och tänderna borstade läser ledarna sagor tills alla sover.

<b>2,16 i timlön</b>
För att jobba en vecka på Brevik får lägerledarna 600 kronor, samt kost, logi och reseersättning. Räknar man ut timlönen blir den 2 kronor och 16 öre. Det handlar alltså inte om pengar, utan om någonting annat. Nästan alla ledarna har själva varit kollobarn på Brevik och även konfirmerats där.
Stugorna ligger på toppen av en sluttande gräsäng. Där ängen slutar börjar sjön. Flera meter över ängen går en linbana. För att få åka den måste en ledare vara med. Den åkande måste ha hjälm och spänns fast i en sele. Sedan går det undan.
Stugorna sitter ihop parvis och är totalt åtta stycken. Hälften av dem bebos av konfirmander. För tillfället pågår också ett tre veckors seniorläger på Brevik, men de är ute på hajk en vecka och har då överlämnat sängarna till de lilla äventyrarna.
Bakom Brevik kollo står KFUM. Det kostar 1 395 kronor att vara med på Lilla Äventyret. Tre, fyra barn per läger får den summan betald av socialförvaltningen.

<b>Packar i grupp</b>
Även de små äventyrarna ska ut på hajk. De kommer att paddla kanot ungefär en halv kilometer och sedan slå läger. De ska göra egna vindskydd och sova utomhus. Och äta hajkgodis. Det består av chokladbollar som barnen själva gjort. Före hajken har de också gått igenom allemansrätten och hur man använder ett stormkök. Men det är inte lätt att veta vad man ska ta med sig. Därför packar de tillsammans.
Ledaraspiranten Cecilia Levander försöker göra sig hörd i Sälen. Koncentrationen hos barnen är som den brukar vara hos barn. De springer runt och någon hittar inte sitt regnställ. Victor Samuelsson-Bernander visar hellre sitt kramdjur Pandan än packar väskan.
- Vi börjar med att stoppa en plastpåse i botten av ryggsäcken så ingenting blir blött, ropar Cecilia Levander för tredje gången. Hennes kinder är rosiga.
Det tar lite tid, men till slut har alla barnen en plastpåse i botten.
- Nu stoppar vi i regnkläderna, hojtar Cecilia Levander.
Långsamt blir packningen packad och hajken närmar sig.

<b>Kramring</b>
Innan grupperna ska paddla iväg åt var sitt håll och vara ifrån varandra hela natten ska de ringkramas.
- Neeej, kvider tjejerna.
- Fy, klagar killarna.
Men ögonen talar ett annat språk. Barnen och ledarna står i en ring. En av ledarna börjar krama sig ringen igenom och tjejerna bredvid följer ytterst tveksamt hennes exempel. När alla börjat krama varandra, blir det lite mindre pinsamt. Nästan kul, men bara nästan. Några av killarna väljer dock att mycket skeptiskt följa det hela på avstånd istället för att delta.
Hajken kan börja.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om