Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

"Vi blev kallade förrädare"

Mina föräldrar blev utfrysta av Kirunakommunisterna efter hemkomsten från Sovjet. Pappa blev kallad förrädare och avfälling.
Mary Ekström, 81 minns åren i början av 30-talet som igår. Hur hennes föräldrar trakasserades av det svenska kommunistpartiet (SKP), när de berättade om eländet i Sovjetunionen.
Som ju, i partiets värld och mytologi, var det socialistiska drömriket.

Mary Ekström minns hur hennes föräldrar frystes ut efter ha berättat om eländet i 30-talets Sovjetunionen, de dåtida kommunisternas drömland. Så plågsamma var minnena, att de inte ens ville tala om dem. FOTO: ROBERT SVENSSON

Mary Ekström minns hur hennes föräldrar frystes ut efter ha berättat om eländet i 30-talets Sovjetunionen, de dåtida kommunisternas drömland. Så plågsamma var minnena, att de inte ens ville tala om dem. FOTO: ROBERT SVENSSON

Foto:

NORRKÖPING2004-10-07 06:00
<B>Jan Nordström</B>
-De utfrysta återvändarna har kommit på tapeten igen efter tisdagens "Uppdrag granskning", där det framkom att de ännu inte fått någon ursäkt från partiet. En sådan fick de dock någon timme senare i programmet Debatt, och på onsdagen också i ett officiellt uttalande från Vänsterpartiet.
De flesta av de här utvandrarna kom från Kiruna. Många av dem - men inte alla - var kommunister, som ville ställa upp för det s k socialistiska uppbygget. Bakom den här trafiken stod Kiruna stadsfullmäktige, som betalade resan med statliga arbetslöshetspengar.
1931, när Marys familj for över, var det depression och skyhög arbetslöshet i Sverige. Liksom, för den delen, i USA - där familjen dessförinnan tillbragt några år i jakt på jobb.

Ville ha jobb
Marys far Viktor Lindberg var inte kommunist, han var syndikalist. Och han ville ha jobb. De var hundra som sökte och tio som togs ut, i den omgången. Familjen, med fyra barn, hamnade i den utkylda hålan Hibinogorsk i norra Ryssland nära Kolahalvön, där brytningarna just börjat i en apatitgruva.
Redan under vistelsen där inträffade saker, som enbart de kunde motivera en ursäkt från partiet.
Även om svenskarna hade det bättre än de till Hibinogorsk tvångsdeporterade sovjetiska medborgarna (som bodde i tält och hade synnerligen knappa ransoner) så fick även svenskarna känna av brist och nöd.
Om det skrev Nanny Lindberg, Marys mamma, i ett brev hem till sin mor i Kiruna. Hur illa det var ställt, att det inte fanns mat till barnen. Det var ont om mjölk, de hade inget bröd.

Brutalt förhör
Det där brevet kom på något vis till Kirunakommunisternas kännedom, och enligt Mary hemsökte de då hennes mormor och tilltvingade sig brevet. Det sändes över till den svenska particellen i Hibinogorsk, där Nanny Lindberg utsattes för ett brutalt förhör. Man fick inte ostraffat kritisera Sovjetunionen, "alla arbetares fosterland".
- Hon blev direkt hotad med Sibirien av de svenska kommunisterna i Hibinogorsk.
Efter tre år hade Viktor Lindberg fullgjort sitt kontrakt och familjen kunde då återvända hem. Kvar blev en del svenskar, i allmänhet då troende kommunister. För flera av dem gick det riktigt illa, de hamnade i läger. Någon eller några försvann spårlöst i Gulags hemska värld.
Efter återkomsten till Kiruna år 1934 väntade svårigheter av oväntat slag på familjen. Folk bytte trottoar när de möttes, vägrade hälsa, frös ut dem. Man ska då veta att kommunistpartiet var starkt i Kiruna på den här tiden, med många både medlemmar och sympatisörer. Frystes man ut så var det i den större skalan.

Glåpord
Viktor Lindberg försökte försvara sig på ett offentligt möte i Kiruna Folkets hus, där ABF stod som arrangör. 10-åriga Mary var med, och hon minns än idag tydligt hur tjock luften kändes i salen den gången.
Fadern berättade om uteblivna löner, tomma hyllor, brist på mat. Från åhörarna kastades det glåpord mot honom. Han var lögnare, avfälling och allt möjligt annat. Någon gång gjorde fadern, minns Mary, en förtvivlad gest ner mot henne och sa att fråga jäntan där på första bänk, hon var också med.
- Du var lat och kunde inte arbeta, din jävel. Det var därför du åkte hem, var det någon som hojtade.
På vägen hem kastades sedan fler okvädingsord efter dem, förrädare och annat sådant. Mary minns hur rädd hon kände sig. Modern var så illa berörd att hon överhuvudtaget inte gick ut på Kirunas gator på ett helt år.

Förträngdes
Mary upplevde ju Sovjettiden ur sitt barnperspektiv och kunde förstås inte riktigt förstå, hur plågsamt föräldrarna hade det. Inte fick hon veta något senare heller. Båda föräldrarna blev alldeles tillslutna när Sovjettiden kom upp. Den förträngdes bort, till slut kom den aldrig ens på tal.
Ändå vet Mary nu en del. Många år senare, efter faderns död, kom nämligen på lite sällsamma vägar fram en dagbok som fadern förde under Sovjetåren. Och där kunde Mary läsa.
Som till exempel om hur hennes mor drabbades av difteri och fördes till "sjukhuset", som var ett tält i den 30-gradiga kylan. Sedan skickades hon hem, ännu inte frisk, på ett lastbilsflak, släpptes av en bit bort och fick ta sig hem bäst hon kunde.

Fick en ursäkt
Fadern noterade då i dagboken, att om man någon gång varit det minsta kommunist så slutade man med det så snart man lärt känna "det här jävla landet".
Om ursäkten, som Vänsterpartiet nu sent omsider fått ur sig, säger Mary Ekström hon inte reagerade så starkt på den.
- Nej, jag tänkte väl ungefär att tack, det var ju bra det. Men så fanns det ju också familjer, som drabbades så oerhört mycket hårdare än vår.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!