Vårruset gick genom staden för 20:e gången.

Gräsplanen bakom Centralbadet formligen gungade i takt med en av BWO:s dunkande låtar. På ställningar stod instruktörer från Friskis & Svettis för att leda uppvärmningen. Och under soltältet vid ljudmixern fanns naturligtvis Peter Siepen i en underbart färgglad utstyrsel. Med randiga stjärnor i öronen och en röd hatt på huvudet var han ett av många inslag som förgyllde denna tjejernas dag. Det var strålande sol, idel leenden och efter en sprudlande uppvärmning kom de så iväg - för 20:e gången.
– Jag minns första året. Då var det i Vrinneviskogen, inte alls så här mycket folk och inte alls den här underbara gemenskapen med picknick, berättar Birgitta Tegnér, som deltagit alla år utom ett.
– Då var jag bortrest, så jag kunde inte vara med.

Vinsten blev en strid mellan orienterare. Frida Aspnäs kommer från Örnsköldsvik men har sedan drygt ett år tillbaka pluggat till civilingenjör på Campus Norrköping. Det var första gången hon sprang Vårruset och tiden på hennes armbandsur stannade på 17:02. Det tog henne i mål först av alla.
– Det hade jag inte räknat med när jag startade, men jag vet ju att jag är hyfsat löpstark, sa hon en aning trött efter målgång.
Det är först under det här året som hon har börjat tävla i löpning, och det har gått bra.
– Jag är nöjd med loppet, hade ingen direkt taktik, sa hon.

På andra plats kom Linnea Gustafsson som pluggar till sjukgymnast i Linköping men kommer från Visborg på Gotland.
Efter dessa två ramlade allt fler av Vårrusets många deltagare in genom målgången. Vissa röda av ansträngning, andra som om de dagligen sprang fem kilometer.
För Elinår Gullström, brandman i Västervik, var det en baggis. I helgen sprang hon 21 kilometer i Göteborg - i skyddsdräkten. Så för att göra gårdagens lopp lite svårare tog hon med sig lufttuberna på ryggen.
– Ja, vad väger de, drygt 10 kilo, log hon nöjt.