"Världen måste få veta hur vi har det"
För bara två veckor sedan var palestinskan Salwa Abu Harb, av alla tänkbara ställen, med på Folkbladets Norrköping Runt. Sedan åkte hon hem. Till Rafah i Gaza, och därmed till rena helvetet. Det är där, som Israel dödat och raserat i stor skala på senare tid - Idag har jag kunnat gå ut, för första gången på en vecka, säger Salwa, när vi får kontakt med henne på telefon.
En idag alltför vanlig syn i Rafah. Hus har raserats, familjer drivits från sina hem. 1.600 Rafahbor uppges ha blivit hemlösa, sedan israeliska armén under den gångna veckan rivit husen som de bodde i FOTO: PRESSENS BILD/AP
Foto:
Men redan då var Salwa, får vi veta, orolig. För dottern, ensam kvar i lägenheten i Rafah. Israeliska armén har, även tidigare, varit där och rivit hus. Palestinier, "terrorister" enligt Israel, har skjutits ihjäl.
Rafah är ett palestinskt flyktingläger, som med åren blivit mer stadsliknande. Det ligger på södra Gazaremsan, vid gränsen mot Egypten. Och som en läkare på stadens enda sjukhus i en tidningsintervju uttryckte situationen: "140.000 människor, 40 sjukhusbäddar - och ett krig."
Den senaste utvecklingen inleddes med ännu en israelisk militär aktion på Gazaremsan (den israeliska ockupationen där fördöms av Sverige likaväl som av FN). Sedan israeliska stridsvagnar sprängts och 13 soldater dött följde den stora militära operation, vars blodiga konsekvenser vi kunnat se på TV.
Suttit instängd
Med över 40, kanske mer än 60, döda palestinier. Stridsvagnseld mot demonstrerande människor - tio döda, kanske fler, enbart där. Utegångsförbud, där israeliska prickskyttar från hustaken skjutit mot folk, som vågat sig ut. Flera barn ihjälskjutna. Hus har demolerats - 56 enligt Israel, över 100 enligt de palestinska myndigheterna.
Under den här tiden har Salwa Abu Harb suttit instängd i sin lägenhet, allt medan el och avlopp upphört att fungera. Mitt i denna hemska situation har det gått att ringa. Irja Berglund och Kerstin Hildebrand i vänsterpartiet i Norrköping har ringt dagligen till Gaza.
- Redan när Salwa var här berättade hon om, hur israeliska armén kom och knackade på och gav familjerna fem minuter att förpassa sig ur sin lägenhet, säger Kerstin.
- Under den senaste veckan har de slutat upp med att knacka. Nu river israelerna utan vidare. Det är skillnaden.
Skjutits vilt
Ibland har de i telefonluren kunnat höra, hur det "skjutits hej vilt" i bakgrunden. De är mycket imponerade av fighterandan, som Salwa visat även under dessa rysliga förhållanden. Folk ger inte upp, dottern går på universitetet - när det nu är öppet.
Nu ringer vi själva upp Salwa, långt borta i Gaza, och nog är det märkligt med dessa moderna kommunikationer. Vi slår numret, Salwas dotter svarar. Nej, modern är inte hemma. Utegångsförbudet har just hävts, så hon har gått ut.
Men vi får ett annat telefonnummer i Rafah, där modern kan tänkas vara. En mansröst svarar. Jodå, Salwa är där. Förbindelsen är perfekt, det är som att tala med någon i Norrköping.
Första dagen
"How are you?". Och, får vi då höra, skapligt är det i alla fall.
- Men det här är första dagen på en hel vecka, som jag kan lämna mitt hem. Jag har varit på mitt arbete, och jag har skött en del ärenden.
Men hur - frågar vi nu - ser det ut runtomkring henne?
Förödelse, raserade hus. Folk som ska uppsöka någon död, någon sårad. Alla har sina döda och sårade. Samtidigt som sjukvården, den som redan knappt hade några resurser alls, klämts åt än mer. Israeliska armén har hindrat ambulanser från att komma fram.
Salwa berättar, att folk är ute på stan för att försöka handla något. Men det finns inget, butikerna har ingenting att erbjuda. Olika hjälporganisationer har sett till, att folk får lite mat och kläder.
Många har denna senaste vecka blivit hemlösa, (1.600 Rafahbor enligt ett TT-telegram, den verkliga siffran lär i varje fall inte vara lägre).
- De bor nu i skolor, det finns två eller tre skolor där de bor, säger Salwa Abu Harb. Folk har det mycket eländigt, de lider svårt. Vi behöver hjälp. Världen måste få veta, hur vi har det.
"Israel go out"
Men när vi frågar vad folket i Gaza nu framför allt behöver, då får vi med ens ett svar av helt annat slag.
- Israel go out! Det är det, som vi behöver. Att Israel lämnar Gaza, att ockupationen upphör. I så fall kan vi klara allting själva.
Här sitter man alltså mitt i Norrköping, med en telefonlur i handen. Man hör spårvagnen dra förbi, allt är lugnt. Och där, i andra änden, Salwa Abu Harb i en raserad värld, där så många människoliv har gått till spillo.
Men förbindelsen över kontinenterna är glasklar, inte ett ord går förlorat. Moderna kommunikationer öppnar nu möjligheter, som vi förut inte ens kunde föreställa oss.
Enligt de senaste telegrammen ska Israel nu ha dragit sig ur Rafah. För den här gången - militära talesmän säger utan omsvep, att fler liknande operationer kommer att följa.
Så jobbar vi med nyheter