Okej... tänkte jag men gjorde som jag blivit tillsagd. Det var en ytterst bisarr upplevelse att ligga där i kyrkbänken och inte veta vad som kulle hända härnäst. Det var tyst några sekunder. Sedan fylldes rummet med låten Circle of Life från Lejonkungen.
Nästan alla föll ut i skratt och från grannen hördes en knackning, hon ville kolla om jag tyckte det var lika roligt som hon. Jag knackade tillbaka. Men sen sedan slutade man plötsligt skratta och det blev tyst igen bortsett från musiken.
Det var där som jag tror att många av oss insåg hur mäktigt det egentligen var att ligga där. I en kyrkbänk, i den här väldiga byggnaden, tittandes upp i ett dekorerat tak flera meter över ens huvud, med Circle of Life på högsta volym. Det var obeskrivligt och jag är praktiskt taget övertygad, ja till 99 %, att den låten nog aldrig kommer att vara densamma för mig. Onekligen.