Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Variation i Gjuteriet

Foto: Bonnevier Gunnar

Norrköping2010-05-29 03:00
Stig Sundström
Gjuteriet var troligen den till sitt innehåll mest varierande stadsdelen i det förra Norrköping. Den hade sin tydliga begränsning inom några gator väster om Stockholmsvägen. Där bodde många människor, ofta barnrika familjer. Där fanns många företag och arbetsplatser och stadsdelen hade i ett hörn sin "egen skola, Marielundsskolan. Utom egen stor arbetsmarkand fanns också en textilfabrik, Järven, som byggts alldeles utanför Gjuteriet vid Bergslagsgatan. Den anlades där när det var fullbyggt av fabriker kring Strömmen.Gjuteriet ramades in av Stockholmsvägen, Bergslagsgatan, Tulegatan och Bråbogatan. Strax ovanför låg Röda stan fylld av rödmålade hus med vita knutar, ett litet vackert trädgårdssamhälle, räddat åt framtiden. Det utgjorde en stark kontrast till Gjuteriets blandning av stenhus, rappade hus, trähus och industrihus. Utom vid nämnda gator hade livet sin gång även vid Smålandsgatan, som inte finns nu, Värmlandsgatan och Gjuterigatan.Modebutik
Närmaste granne kunde vara Söderströms gjuteri, stenhuggeriet, sodafabriken, Konsumbutiker eller OJ:s chark. I ett kvarter fanns en modeaffär och det var kanske motiverat bland annat av att förr bar kvinnorna hatt i både helg och söcken. En beklädnadsfabrik gav en del anställningar och andra sydde hemma på t fabriken. Privata livsmedel och mjölkaffärer, bagerier, tobak och skomakeri fanns också.Folket i Gjuteriet levde sålunda i en mycket verksam stadsdel, där ett varierat näringsliv gav inspiration och möjlighet för dem som ville till ett arbetsliv. Gjuteriet ansågs ha de allra sämsta boendeförhållandena i stan, men i eländet fanns trots allt en grogrund för många att ta sig väl fram och ut ur detsamma.Debut på Arbis
Gustav Adolf Adolphson drev en smedja. "Smekocka", sade man om denne man, som med tillräckligt säkerhetsavstånd gärna visade hur järn formades.Smedens bror, Edvin, satte Gjuteriet på kartan lång tid efter att han debuterat som skådespelare på Arbis 1912 och sedan mera länge stod som landets störste teater- och filmskådespelare. Från den kreativa atmosfär som verkade finnas i Gjuteriet begåvades svensk och östgötsk musik- och teaterskultur också av andra namn. Efter Adolphson kom småningom Calle Reinholdz, även han med debut på Arbis innan han åkte vidare till Stockholms och folkparkernas scener runt om i landet. Lokala musiklivet fick från samma stadsdel två kapellmästare, Hugo Hellström och Tage Engdahl.Gjuteriet blev Marielund
Gjuteriets unika koncentration av boende och verksamheter försvann helt i mitten av 1960-talet. Det som följde i de avrivna kvarteren var också unikt. En kolossalt kontrasterande serie åttavånings bostadshus. Ett industriellt byggsätt som ersatte hanverket inleddes med gjutning i betong av vägg- och golvelement i en fabrik ute på Ingelstagärdet. I skytteltrafik forslades elementen till Gjuteriet och monterades till hus på plats.Trots det gedigna betonggjuteriet byttes Gjuteriets namn till Marielund.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping