Utsatt område, droger, brottslighet och hög arbetslöshet.
När Navestad omskrivs i spalterna är det inte sällan kopplat till något av ovanstående ämnen. Senad Mutic, med flera kommunala politiska uppdrag för Socialdemokraterna, är medveten om den gängse bilden av området som består av Guldringen, Silverringen och Atrium.
Han föddes i "ringarna" 1995, hade släkt och vänner några få trapphus bort och upplevde en till stora delar solig uppväxt tillsammans med sina fyra syskon.
I Folkbladets serie "Vi trivs där vi bor" har Navestadsbor fått berätta om sina upplevelser och även om de i huvudsak varit positiva, så finns det något som skaver hos 26-åringen.
– Flera har berättat att de känner sig trygga här – och det är väl bra att man känner sig trygg i Navestad. Men varför skulle man inte känna sig trygg? Det är lite det jag funderat på, säger Senad medan vi promenerar runt i ett februarikallt och nästan helt folktomt Guldringen.
Vi stannar till framför 98:an där han bodde som liten. Minnena bubblar upp och Senad skiner upp.
– Vi hade varken dator, telefoner eller padda, men vad gjorde det? Allt vi behövde fanns ju några meter bort, kompisar och lekplatser.
Tack vare stark support från boende i området kryssades Senad Mutic som trea på sossarnas lista inför förra valet.
– Lasse (Stjernkvist) och Kikki (Liljeblad) var före och jag fick väl typ 380 röster, de flesta från Navestad. Det är roligt att de tror på mig och vill att jag ska driva deras röst.
Han är själv en driven politiker; Kommunstyrelsen, förste vice ordförande i arbetsmarknadsnämnden, ordförande i biståndsutskott och fullmäktigeledamot.
Viljan att förändra föddes på Hagagymnasiet som vid ett tillfälle besöktes av SSU. Senad passade på att vädra sin frustration över pappa Envers Fas 3-placering och de socialdemokratiska ombuden var inte sena att suga in den "döförbannade" Navestadgrabben i den politiska gemenskapen.
Sedan dess har han hunnit utbilda sig till socionom (han arbetar som enhetschef inom hemtjänsten) och så sent som i tisdags examinerade han som pedagog.
– Jag fick förutsättningar från början; En jättego rektor på skolan, fritidsledare som trodde på en, föräldrar som uppmanade mig att plugga. Jag formades redan som ung ålder av att ekonomin var tuff, vi och våra grannar levde på ekonomiskt bistånd. Men hoppet om att få det bättre fanns. Jag upplevde att det alltid fanns någon som såg mig.
Han framhåller att Norrköpings politiker gjort framgångsrika insatser för Navestad, men att det finns mer att göra.
– Sysselsättningsgraden har ökat, de ekonomiska bidragen har minskat. Saker blir bättre. När vi var barn förstod jag inte varför så många vuxna var med när vi lekte i parken. Nu förstår jag ju att det handlade om arbetslösheten.
Han ser ett stort bekymmer i att mötesplatser försvunnit i centrum.
– Som den stängda kiosken och idrottsföreningarna var mer aktiva här, som IK Tiwaz och friidrotten. Vi måste också någonstans få ut de vuxna och det är en svårare uppgift. Många har förlorat tron på förändring, inser Senad med vemod i rösten.
Sedan några år bor han i en bostadsrätt i innerstan. Men det är inte för alltid.
– Jag har en dröm att bo i hus i Åselstad eller Kvarnberget för att jag vill bo nära Navestad. Jag vill att mina framtida barn ska få uppleva det jag upplevde, sammanhållningen och det familjära. Känslan av att grannarna var familj.