Vårdcentral - och ett stöd för misshandlade kvinnor
NORRKÖPINGSkarptorps vårdcentral är en alldeles vanlig vårdcentral. Dit går folk med sina snuvor, öron, magar och vad det nu kan handla om. Inget märkvärdigt alls. Det är i alla fall vad Aagot Loftås, distriktläkare och Gudrun Askenbom, distrikssköterska, påstår. Det är säkert sant också, fast inte riktigt hela sanningen. Här finns Dianagruppen, en stödgrupp för kvinnor som utsatts för övergrepp och våld.
Distriktssköterskan Gudrun Askenbom och läkaren Aagot Loftås är två av de fyra på Skarptorps vårdcentral som ingår i Dianagruppen. De tonar helst ner verksamheten, ser den som ett naturligt inslag i det dagliga arbetet. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
Skarptorp är en av tre privatägda vårdcentraler i Kneippengruppen som bedriver primärsjukvård på entreprenad åt landstinget (de andra är Vilbergen och Kneippen).
Skillnaden med den här vårdcentralen är just Dianagruppen: Aagot Loftås, Gudrun Askenbom, distriktssköterskorna Helén Andersson och Birgitta Larsen.
Som stödgrupp har de funnits sedan 1995.
- Fast jag intresserade mig för detta med barns och kvinnors utsatthet långt tidigare, säger Aagot Loftås.
<b>Första mötet på Luciadagen</b>
Det var hon som tog initiativet till gruppen, på Luciadagen 1994.
- Fast vi kunde ju inte kalla det för Lucia-grupppen, så det fick bli Diana i stället, jaktens gudinna.
Det har inget med älgjakten att göra. Diana skyddar djur och natur, enligt den romerska mytologin.
1995 startade gruppen, då som ett projekt.
De försöker tona ner sin roll, vill inte att Skarptorp ska framstå som något enbart för misshandlade kvinnor.
- Men de finns bland alla andra inom vårt område och behöver få stöd och hjälp, säger Aagot Loftås.
Och visst avviker Skarptorp från de flesta andra vårdcentraler just genom att erbjuda kvinnorna stödet från Dianagruppen.
- Ofta söker de oss därför att de har ångest i någon form. Smärtor, sömnlöshet, oro - vi har alla ångesten i oss, mer eller mindre vid olika tidpunkter i livet, säger Aagot Loftås.
<b>Ger dem tid</b>
- Vi vill hjälpa till att ge dem livskvalitet, att komma vidare.
- Det vi gör är att ge dem tid. Vi lyssnar och försöker hjälpa kvinnorna att komma vidare, att hitta lösningen på sina problem, säger Gudrun Askenbom.
- Har de blivit misshandlade fysiskt och har synliga skador kan det vara naturligt att börja prata om orsakerna. Vi gör ju också hembesök och kommer på det sättet väldigt nära kvinnorna.
Några patentlösningar har de inte i Dianagruppen, trots sin samlade erfarenhet och klokskap. Universalreceptet finns inte.
Vad det handlar om är tid och intresse att lyssna.
- Vi får ofta frågan om hur vi får tiden att räcka till, säger Aagot Loftås.
- Många är intresserade av vad vi har att säga men anser sig inte kunna komma igång själva för att de inte hinner.
- Men kvinnorna finns ju mitt ibland oss, de finns bland våra patienter.
- Man brukar räkna med att var tionde kvinna, oavsett ålder, har varit utsatt för övergrepp eller våld.
<b>Sparar pengar</b>
- Jag är övertygad om att samhället också sparar pengar genom att de här kvinnorna får hjälp att leva ett bra liv i stället för att bli allt sjukare, säger Aagot Loftås.
Ett skäl till att inte fler tagit sig an Dianagruppens metoder tror de är rädsla.
- Det kan vara jobbigt att våga fråga om sånt som är svårt. Det är svårt att prata om känslor, säger Aagot Loftås.
Dianagruppen har också sökt stöd och handledning genom åren, bland annat av psykoterapeut.
<b>Samverkar med andra</b>
- Vi är inga experter, betonar doktor Loftås.
- Vi försöker samverka med andra och framför allt hjälpa kvinnorna själva att gå vidare och hitta sin egen väg ut ur problemen.
- Många ger sig själva skulden för att de utsatts för övergrepp. De vill inte utsättas för omgivningens kommentarer och isolerar sig, tappar allt självförtroende. De stannar kvar hos sina misshandlande män därför att de inte längre har några andra människor att vända sig till.
- Det här förekommer över allt, lika mycket i den så kallade överklassen. De kvinnorna kanske till och med har det svårare eftersom de inte har någonstans att vända sig.
<b>Måste lära oss se</b>
Aagot Loftås vänder sig också mot språkbruket.
- Lägenhetsbråk! Vad är det, är det lägenheter som bråkar eller?!
- Vi måste lära oss att se vad som är problemet.
Någon enkel förklaring har hon inte. Inget recept.
- Men det är klart att arbetslöshet, färre och färre anställda som ska göra mer allt fortare gör att människor till slut slits ner.
- Man kanske orkar första gången, kanske andra och tredje gången men till slut går det inte längre. Trycket på jobbet och i privatlivet blir för stort, det brister.
- Det här gäller naturligtvis inte bara kvinnor utan alla.
- Inte minst barnen. Barn som sett misshandel hemma far illa och kanske är de som slår när de blir vuxna, det är ju den normen det fått med sig i livet säger Aagot Loftås.
Så jobbar vi med nyheter