Var dig själv!

Det går inte att säga annat. Men trots att jag är cynisk och sur så tycker jag att kläder både är kul och spännande. För mig är kläder ett uttryck. Jag klär mig inte likadant varje dag, just därför att jag inte känner mig likadan varje dag. Kläderna blir en slags förlängning av mig och mitt humör. Jag har inte på mig den allra blommigaste klänningen en dag när allt gått åt helvete. Jag måste ändå få opponera mig lite, nu när jag har chansen. För några år sedan surade Chanels chefsdesigner, Karl Lagerfeld (eller Kaiser Karl som han kallas för han är så himla duktig), för hans kläder designade för H&M köptes och bars av människor som inte såg ut som Bergen-Belsenfångar i för höga klackar. "Vad jag har gjort är ett mode för smäckra och magra människor," sa Karl och fortsatte vara sur på det sättet gubbar kan vara sura på. Gubbe. Och inte blir det bättre fastän mannekänger dör svältdöden. De blir martyrer, men är bortglömda när nästa kollektion ska sys upp. Kroppen ska anpassa sig till kläderna, inte tvärtom. Men modet har alltid förändrats. Magert har inte alltid varit vackert. För fem århundraden sedan skulle man vara fet. Sedan glosögd, mager, blek, fet igen, solbränd, lång kjol, kort kjol, stort hår, kort hår, rakt hår, magsår. Ett typexempel på skiftningar i modet i vår tid är byxorna. Med deras midjehöjd, byxvidd, smala bälten, breda bälten, uppvikt, urtvättat, trasigt och helt. Hur ska byxorna vara i år? I år då? I år?! Vi har blivit så besatta av det som är rätt. Vad ska folk tro om mig om jag har bootcutbyxor och inte highwaistbyxor? Jaha, så det är inne igen? Dåså. Andas ut. Axelvaddar?! Det är dags att sluta ängslas och bry oss om vad som är inne eller inte. Kläder är ett för bra sätt att uttrycka sig själv på för att man ska bry sig om sådant. Om man slaviskt följer trenderna tappar man lätt det där personliga uttrycket. Det är klart att jag inte har några fördomar, försöker jag lura mig själv ibland. Gång på gång på gång faller jag dit. Alla vet väl att killar i rosa lacost-piké helst av allt vill vara på Stureplan och spruta Armand de Brignac på varandra. Jag lär mig nog aldrig. Men bland det bästa jag vet är när någon bevisar att jag har fel. Så snälla. Sätt dit mig! Ha på dig vad du vill och följ inte alla trender, var dig själv, ha kul och sätt dit mig!

Var dig själv!

Jag åtog mig uppdraget att skriva en krönika om mode med entusiasm. Nu skulle jag äntligen få skriva om hur illa jag tycker om det magra mannekängmodet och de sjuka idealen. För det är sjukt.