Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Vandring i Moas fotspår

Moa Martinson är antagligen den människa de flesta förknippar med Norrköpings gamla industriområde och textilindustri. Folkbladet följde med stadsmuseet på en vandring i Moas fotspår.

Fängelset vid Folkparken var på Moas tid ett kvinnofängelse. Det kallades då "spinnhuset".

Fängelset vid Folkparken var på Moas tid ett kvinnofängelse. Det kallades då "spinnhuset".

Foto: Andreas Skogh

NORRKÖPING2008-07-05 03:00
Martin Johansson
Vid stadsmuseets entré har en grupp människor samlats. Solen skiner starkt denna onsdagseftermiddag och ljudet från strömmens forsande vatten blandas på ett egendomligt sätt upp med råmande från kor. Det senare ljudet kommer från en extern högtalare som gör reklam för stadsmuseets senaste utställning. Framför den nyfikna skaran står Anette Kindahl, som är intendent på muséet. - Helga Maria Schwartz flyttade till Norrköping 1893 för att få läkarhjälp efter att hon hade fått en släng av engelska sjukan. Det var först omkring 30 år senare som hon skulle börja skriva böcker, och byta namn till Moa Martinson, säger Anette Kindahl. Med guide, fotograf och ivrig reporter inräknat är vi femton personer som tar en vandring runt Norrköpings industriområde denna afton. En vandring i Moa Martinsons fotspår. Det finns arbete i Norrköping. I slutet av 1800-talet byggs ett antal textil och pappersfabriker runt området kring Strömmen. Högkonjunktur råder och Moas mamma Kristina tar arbete på Brücks ylleindustrier. Vid den gamla fabriksbyggnaden mittemot Kulturkammaren tar vår guidetur kvällens första stopp. Anette Kindahl beskriver vardagen för de "surbullar" som jobbade i fabriken. - Textilarbetarna kallades surbullar för att de ofta hade en speciell doft. Det var en blandning av fuktig ylle, spinnolja och smutsiga människor. Här närde fabrikskvinnorna drömmar om att gifta sig och flytta ut på landet som statare. Precis detta händer Moas mamma Kristina. Hon gifter sig, flyttar ut på landet och slipper därför vara inneboende hos systern på Drottninggatan. De närmaste åren blir en konstant osäker tillvaro. När Moas styvfar är nykter är tillvaron bra. När han inte är det får de flytta runt och hanka sig fram. Enligt Moa själv bor hon och modern på omkring 90 olika adresser i Norrköping under de närmaste åren. Kyrkbröllop
Vi följer nu Slottsgatan hela vägen upp till Matteus kyrka. Här gick en gång i tiden vad man kallade "Bullaparaden" där fabriksarbeterskor i långa kjolar och hucklen tog sig från arbete till bostad. I kyrkan gifter sig Moas moster i den nybyggda kyrkan, vilket Moa kommer att beskriva i boken "Kyrkbröllop". Plankgatan markerade på den tiden stadsgränsen, och vi befinner oss nu på 1890-talets landsbygd. Moster Charlotte gifter sig med pompa och ståt, vilket inte ses med blida blickar av allmänheten. Brott mot jantelagen
- För arbetarklassen var det ett brott mot jantelagen att gifta sig i kyrka, det var för finare folk. Mostern markerade dock sin klasstillhörighet genom att använda svart brudklänning, vilket var brukligt för arbetarbefolkningen, säger Anette Kindahl. Vid hörnet där Plankgatan möter Sandgatan stannar vi för att se på ett hus som inte längre finns. Här hölls bröllopsfesten i en liten stuga som nu är riven. Kvinnofängelse
Nästa stopp tas vid fängelset vid Folkparken. På Moas tid var byggnaden ett kvinnofängelse. Här stannar Moa varje söndag i sin ungdom. Mamma Kristina har en barndomsvän som sitter inspärrad och viftar med en vit näsduk över muren för att visa sin vän att hon inte är bortglömd i världen på utsidan. Vi passerar över Strömmens brusande vatten på den robusta Dragsbron. Dagens sista stopp tar vi vid Tuppens bomullsfabrik, vid Gryttorget där Moa idag står staty. Här avslutas vår vandring med berättelsen om hur Moa flyttade till Stockholm för att bli kallskänka, började skriva och träffade Harry Martinson. Vår guide Anette Kindahl avslutar den senaste av de cirka 100 vandringar hon hittills tagit i Moa Martinsons fotspår. Lars Inge Calderon är Moa-entusiast och är nöjd med vandringen. Med sig har han dottern Sara, som ännu inte läst en bok av stadsikonen. Ska du börja läsa Moas böcker nu? - Ja, jag tror det, pappa har ju en del böcker så nu får man ta sig en titt. Jag tycker Moa är intressant, hon verkade vara en väldigt stark person, säger Sara Calderon.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!