Jag fick ganska tidigt upp ögonen för ord och det svenska språket. Jag tyckte det var väldigt roligt att sitta och prata med klasskamrater på lektionerna. När läraren var ute ur klassrummet stod jag gärna längst fram och höll tal, samtidigt som jag kluddrade en medioker streckgubbe på tavlan. Jag lärde mig ganska snabbt att om man kan behärska orden så kan man påverka människor, både positivt och negativt.
Jag sa väldigt ofta som jag tyckte. Var det någonting som jag ansåg var fel så sa jag det. Jag tog gärna en diskussion med både lärare och kompisar och det slutade oftast med att de faktiskt lyssnade och tog åt sig av vad jag sa.
Men åren gick och jag kom högre och högre upp i klasserna. Det blev mer och mer frihet gällande skolgången, och jag som tidigare var van att bli lyssnad på, kände att jag inte längre blev det. Lärarna använde maktspel och tittade bort nonchalant när jag klagade på någonting som jag tyckte var fel. För vad vet egentligen en tonåring om livet? Allt vi gör är väl bara att sitta och kolla igenom Facebook och totalt strunta i omvärlden. Eller?
Jag har tidigare skrivit att jag vill att anonymitet på internet ska fortsätta vara lagligt. För om jag som sjuttonåring skulle försöka göra min röst hörd skulle få personer välja att lyssna på vad jag har att säga. Deras fördomar talar om för dem att jag bara är en liten pojke med begränsad livserfarenhet. För vad vet en sjuttonåring om livet? Faktiskt ganska mycket.
För några veckor sedan blev en tjej i min ålder misshandlad av spårvagnskontrollanter enbart för att hon inte kunde uppvisa en giltig biljett. När hon ska förklara sin historia av det hela så blir hon inte lyssnad på. De vuxna säger någonting i stil med ”Ja, men hon uppvisade väl en hotande attityd.”, eller ”De använde säkert bara självförsvar.”
Faktum är att ingen lyssnar på dagens ungdom längre. Det talas mycket om att man ska respektera de äldre. Men var finns rimligheten i att vi ungdomar ska respektera andra och lyssna på dem om vi inte blir respekterade och lyssnade på tillbaka?
Det är en av anledningarna till varför jag uppskattar att få detta hörn i tidningen. Just för att jag kan uttrycka mina åsikter till väldigt många där folk faktiskt läser vad jag skriver. Så tack för att jag får den möjligheten!