Vad är kärlek?
Innan vuxenvärlden började ta form var allt mycket lättare. Visserligen kunde jag inte ens då vara säker på vad kärlek var, om ens vänner skulle förbli vänner. Eller att den man frågat "chans på" verkligen kände något. Men det var inte så viktigt då. Man tog en dag i taget, jobbade sig uppåt och lät inte gamla svek påverka det nya man hade framför sig. Nu när man är äldre är det tyvärr inte så. Allt är idag inte lika lätt. Man vet aldrig riktigt vem man kan lita på. Vem som ställer upp eller hur pass intresserad någon är så förhållandet håller längre än två veckor. Inget av detta vet man förrän efteråt, när allt är för sent och hjärtat svider. Då man också ofta plågar sig själv med tanken "Tänk om.."
Det var egentligen inte förrän när jag började gymnasiet som jag insåg hur alla egentligen var. Många av de gamla kompisarna hittade pojk/flickvänner och helt plötsligt var man inget värd längre. Kämpade jag mig inte fast hade jag inte en chans att fortfarande vara en del i deras liv. Men man insåg även att man behövde jobba lite extra när ens bäste vän var nykär, och kanske är det rätt logiskt. Men då kändes allt hårt. Så hårt att man undrade om vuxenvärden verkligen var så här? Var man tvungen att känna sig mer eller mindre ensam och sviken tills den dag man hittade en egen pojk/flickvän?
Svaret på den frågan har jag inte ens i dag. Och jag undrar om jag någonsin kommer att få det.
Vänner eller en partner har man för att man tycker om personen, har gemensamma intressen och att man tycker om att göra saker med dem. Inte för att de ska vara ens vänner för att de har varit så förut. Och även om man har svårt att säga ifrån till dem man älskat så mycket, kanske det är den enda utvägen för att inte själv bli sårad om och om igen.
Vänner har man för att de är vänner, inte för att de ska vara vänner.
Så jobbar vi med nyheter