Nyheten om terrorattacken på World Trade Center den 11 september 2001 sprids på en högskola i London där Jack Ryan är student. Som den überpatriot han är lämnar han studierna och blir soldat i Afghanistan. Jack Ryan är den konservative författaren Tom Clancys karaktär som har filmatiserats flera gånger. Alec Baldwin, Harrison Ford och Ben Affleck har tidigare gestaltat honom. Nu har turen kommit till den urvattnade Chris Pine. En skådespelare som har förmåga att totalt smälta in och förbli en ointressant bakgrundsfigur. Förmodligen väldigt bra egenskap hos en CIA-agent. Mindre bra egenskap för en huvudrollsinnehavare som tittaren ska bry sig om.
Att engagera sig i den här historien är riktigt svårt. Eventuellt hade den känts tidsenlig på sent 80-tal. Kanske hade den kunnat uppfattas som relevant om vi var i år 2002. Nu med över ett decennium bakom oss sedan 2011 och all information om lögnerna i ”kriget mot terrorismen” framstår filmen mest som töntigt. Den här typen av patriotism har förlorat sin plats till och med i USA. Men, filmen är inte ens provocerande nog att låta vreden involvera dig i berättelsen. Likgiltigheten ligger där som ett täcke som kväver alla andra känslor. Inte ens Kenneth Branaghs roliga ryska brytning, han spelar en rysk skurk, tillför tillräckligt mycket. Så här blir det när manuset är svagt, historien innehåller logiska brister, karaktärerna svagt skrivna karikatyrer och skådespelarna saknar lyster. Filmen i sig är nämligen inte utan spänningsmoment. Människors liv är i fara så även hela världsekonomin men ändå är det svårt att bry sig.
Den här typen av spion-action släpps på biograferna med jämna mellanrum. Bara en väldigt liten andel utmärker sig. ”Jack Ryan: Shadow Recruit” är inte på långa vägar en av dem.