Ur Svarta Vykort
Den 12 Maj ger jag ut min nya bok Svarta Vykort. Det är en ny sorts bok, en blandning av lyrik, prosa och debatt. Det är en skoningslöst personlig och just därför allmängiltig bok. I dag väljer jag att presentera avslutningsdikten i den boken för Folkbladets läsare:
Magnolia. Foto: Sara Winsnes/Scanpix.
Foto:
Vi är vatten som vägrar rinna dit marken vill
Vi är en trösterik högtidsstund, en pojke med autism i sorlet
Vi står stolta i bländande lyktors sken
Ingenting av det vi gjort har vi för avsikt att ångra
Vi sitter under dukklädda bord och styr klockan mot midnatt
Stolar och bordsben är tinnar, vår plats under bordet Piazza San Marco
Vi syns på fotografier från länge sedan
Vi är sekunden när du vänder ditt ansikte från det svartvita fotografiet
Tiden som hinner gå
Mannen på fotot har kommit närmare
Vi är familjen Tröst när vi håller varandras händer på promenad genom en för liten stad
Vi bär vår sorg utan att skämmas
Varför skulle vi skämmas?
Vi är varandras handtag genom ett hav av blanka dörrar
Vi sovrar och väljer, vrakar och står i
Vi ler åt allting vi ser
Vi strör ett svart grus i fotstegen som leder bakåt
Vi älskar ibland
Vi tar oss friheter eftersom vi blivit lovade friheter
Vi rör oss sakralt och värdigt genom en ovärdig tid
Vi är inte längre en del av sönderfallet
Vi sträcker ut händer åt våra fiender, drar ut stolen, bjuder till samtal
Vi har insett alltings förgänglighet och den skrämmer oss mindre än vår ovärdiga tid
Som tunga äpplen är våra hjärtan just nu när de hänger en meter från marken
Som tidsinställd tolerans
Högre än någonsin ska vi sjunga vid våra fönster
Vi ska kika nerför vägen och se fiender blir vänner med blanka ansikten och italienskt sorl i sina röster komma närmare, närmare, och närmare
Avstånd har vi kvar inom oss men vi övervinner dem
Vi lägger dem bakom oss
Det finns ett syrligt men vitt mysterium, ett kranie av is i värmen
Det finns en väg ur allt som står still
Vi klär oss en kväll i kavaj och rock
Ger oss ut
För att mötas till sist
Lyfta kraniet av is i triumf mot en våghalsig och bångstyrig himmel
Vi lever med en skoningslös perfektion
Vi kommer ta oss helskinnade ur det här
Vi är varandras tröst
Vi är kulturen och världens samlade skatter
Vi är varenda bok du inte ens visste fanns
Vi är fri teater under svarta dukar och på knarrande golv
Vi är en container med elektronik
Vi är allt du behöver
Vi är en enda dag utan sprit, i flera år
Vi är droger från förr
Vi är ingenting av allt det du drömt om men en del av det du får
Vi har långt kvar tillsammans
Vi är framme
Så jobbar vi med nyheter