Det var för över femton år sedan de omkring 3 000 år gamla hällristningarna först upptäcktes. Då arrangerades något som kallades hällristningssafari där allmänheten fick vara med och leta efter ej ännu upptäckta ristningar.
De hällristningar man lyckades hitta genom att blottlägga övertäckta berghällar täcktes efter upptäckten återigen över och har sedan dess legat och väntat på att dokumenteras och registreras. Något som nu alltså sker bland annat vid Leonardsberg där arkeologerna Kenneth Ihrestam och Sven-Gunnar Broström på fredagen fyllde några ristningar med färg.
– Det är viktigt att ristningarna blir registrerade så att man tar hänsyn till dem i framtiden, säger Therese Furuskog, arkeolog på Norrköpings stadsmuseum.
Dokumentationen sker med tillstånd av länsstyrelsen och det är också de som beslutar vad som sedan händer med ristningarna.
– De här kommer att täckas över nästa vecka. Det innebär alltid ett slitage om de ligger i dagen och vi gör en avvägning mellan slitage och att allmänheten får ta del av dem. Här är ytan så porös att de kommer att vittra sönder om de ligger framme.
Den ena bilden föreställer ett par gubbar med ett väldigt överdimensionerat spjut och två båtar av något slag.
– Här är vapnen viktigare än gubbarna. Att vapnen är överdimensionerade i förhållande till människofigurerna är typiskt för ristningarna på ostkusten. På västkusten är de skalenliga, men där framhävs istället människorna med exempelvis väldigt grova vader, säger Kenneth Ihrestam.
Den andra bilden är betydligt svårare att tyda enligt arkeologerna på plats.
– Vi vet inte riktigt vad det är. Ibland kan det vara lite virrvarr som om de har rökt för mycket svamp och inte riktigt vet vad de håller på med, säger Kenneth Ihrestam.