När Folkbladet kliver ombord träffar vi först matrosen Joakim Ekedahl. Uppsalastudenten hängde med en kompis för att titta på fartyget sommaren 2010 och blev biten direkt.
– Jag har jobbat här varje sommar sedan dess, tre månader ungefär. Ett härligt jobb, men väldigt hårt också. Det är tungt att dra segel, säger Joakim.
Han berättar om en härlig upplevelse i torsdags då man gick med fulla segel på väg in i Bråviken:
– Då var det fullt ställ med 500 kvadratmeter segelyta. Åtta knop ungefär med den här 250-tonsklumpen är inte illa.
Minst fyra personer, men helst sex till åtta, krävs för att kunna framföra det gamla fraktfartyget om man ska gå för segel. Men då gäller det bara kortare turer. Vid långresor behövs en besättning på tio till tolv personer för att arbetet inte ska bli för slitsamt, berättar Joakim.
Att Vega fortfarande finns till är framförallt två personers förtjänst; Gamlebyborna Kerstin och Egil Bergström. Deras passion för gamla segelfartyg började redan i slutet på 60-talet när de köpte sin första skuta för att ha som bostad.
En riktig chansning eftersom de saknade erfarenheter av både segling och båtbyggande.
– Det finns inget som heter träskeppsutbildning. Det är sådant man får lära sig själv. Tur att jag var praktiskt lagd, säger Kerstin med ett skratt.
Fast skrattet har ett allvar också. Hon tycker det är konstigt att det viktiga kulturarvet som finns i gamla träbåtar lämnas helt åt enskilda individers omsorg:
– I Sverige överlåts det här kulturarvet åt glada amatörer som vi. Tyvärr klarar inte alla av det som de tar på sig. I Norge skjuter staten årligen till 60 miljoner till bevarande av gamla fartyg. I Sverige är det en miljon, säger hon.
Fraktfartyget Vega fick paret till skänks av Naturhistoriska riksmuseet 1985. Fartyget skulle huggas upp men museet ville inte ta kostnaden.
– Jag tyckte det var synd att den skulle huggas upp. Vi fick båten och lyckades först dra den till Södertälje vintern -85 innan isen han lägga sig, säger Egil Bergström.
1986 låg fartyget en period i Norrköping och arbetslösa ungdomar hjälpte till med att inleda renoveringen.
– Vi hade fin hjälp av Norrköpings kommun, minns Egil.
Därefter har båten haft Gamleby som hemmahamn. 2006 var renoveringsjobbet färdigt och Egil räknar med att det ligger 125 000 arbetstimmar nedlagda av en lång rad entusiaster som gjort drömmen verklig.
I dag är fartyget i topptrim och fungerar som ett flytande event. Enskilda personer, sällskap eller företag kan hyra in sig för kortare eller längre turer och på så vis finansieras den fortsatta skötseln.
Vad som händer med Vega när Egil och Kerstin – båda i 70-årsåldern – inte orkar med längre är oklart för tillfället.
– Vi har två söner, men jag förstår att det inte kan arbeta på samma villkor som vi, säger Kerstin.
De tror dock att deras livsverk kommer fortsätta att stäva i Östersjön på ett eller annat sett i många år framöver.
– Kunnande och vilja finns, det är pengarna som fattas. Men det hade varit mycket värre om det varit tvärt om, konstaterar Egil.