”Aldrig förr har någon svensk forskare lika ingående och inkännande beskrivit livsförloppet för personer som har använt narkotika”, skriver Bengt Svensson, professor i socialt arbete, i förordet till Philip Lalanders tredje bok ”Människor behöver människor – att lyssna till de misstänkliggjorda”.
Philip Lalander, uppväxt i Norrköping, är idag professor i socialt arbete vid Malmö högskola och känd för sina unika studier om unga heroinister i Norrköping år 2000-2001 och 2003-2009. Studierna resulterade i böckerna "Hela världen är din" och "Respekt".
– Jag har hållit på sedan år 2000, så det är en stor del av mitt liv. Jag är egentligen ganska ointresserad av droger, men intresserad av människor som stämplas som outsiders. Jag försöker gå bakom myter och schablonbilder om missbruk, säger Philip Lalander.
2010 fick han forskningsmedel för att gå vidare med tidigare studier.
– Då var det bara att köra igång, säger han.
"Hur har det gått?"
”Hur har det gått för dem?” är en vanlig fråga som han har fått genom åren. Philip Lalander påpekar att det i frågan finns ett outtalat antagande om svart eller vitt, död eller liv, men att livssituationerna är mycket mer nyanserade. Livet kan vara tufft både med och utan droger. En av de totalt 36 personer han följt har avlidit i överdos.
– Många förväntar sig att fler ska ha dött. Men den personen dog nyligen, så länge var det så att alla levde.
Philip Lalander har hållit kontakt med flera av de unga heroinisterna genom åren och många har han också blivit vän med.
Hemligheter och problem
Många av de tidigare heroinisterna lever idag ett bra och fungerande liv. Exempelvis har ”Marie” flyttat till annan ort, blivit mamma och håller sitt tidigare liv hemligt.
– När man lever ett ordnat liv är det ganska dramatiskt om man säger att man är före detta heroinmissbrukare, då börjar folk ofta omtolka vem du är. Ofta kommer inget bra ur att berätta det. Jag tror att de flesta vill kunna leva som gemene man och kvinna, åka utomlands ibland, sporta och kolla på fotboll.
Boken berättar om många livsöden, bland annat ”Bosse” som lever ett fungerande och drogfritt liv men är livrädd att bli avstängd från Laro (läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende), ”Anna” som tragiskt tog sitt liv, ”Anneli” som är i behandling men vars skulder växt lavinartat, och ”Siri” som efter en lång kamp lyckades sluta med heroin, MDPV och även mediciner som erbjöds på laglig väg.
– Några av dem jag har kontakt med har svårt att sluta. De kan tycka att det liv de har är det enda liv de kan, där har de sin kompetens och sina kompisar. För en del är det nog ensamheten som gör det svårt att bryta. Vissa har också fastnat i att vara patient inom missbrukarvården så länge, att de kan tycka det är svårt att umgås med ”vanliga” människor.
MDPV-vågen
Sedan Philip återvände till Norrköping har narkotikasituationen förändrats. Mängden heroin hade minskat och den nya syntetiska drogen MDPV slog igenom stort på den illegala marknaden och trängde nästan helt undan amfetaminet.
– Många av de som höll på med heroin gick på MDPV, och det kan man tycka är lite konstigt eftersom det är mer uppiggande och centralstimulerande, medan heroinet är mer lugnande.
– Först tänkte jag nog att media överdrev drogens effekter, men nu kan jag se att det var inte så. Den fick stora konsekvenser och flera dog till följd av det. Först ger den starka lustupplevelser, men om du bara har hållit på några veckor kan du få kraftiga hallucinationer. Hela världen omkring kan upplevas som fientlig. Ett par som hoppat från högre hus i Norrköping har gjort det i skräck för allt som framkallas av drogen.
– Flera av dem jag har fått kontakt med sa: ”Jag kommer aldrig börja med den”, men gör det ändå i en trängd situation i livet. Men effekterna blir så stora, att de flesta åtminstone får hjälp mycket snabbare.
"Helt magiskt"
I kväll kommer Philip Lalander berätta om sin forskning på Arbetets Museum, där han också höll ett föredrag efter att den första studien som resulterade i boken ”Hela världen är din”.
– Det var helt magiskt. Det var gripande när föräldrar kom fram till mig efteråt. Men nu känner jag mer än jag gjorde då att jag kanske gör skillnad. Man kan påverka politiken. Mitt stora mål är att minska stigmatiseringen av människor som håller på med droger.
I morgon kommer en uppföljande artikel med anledning av Philip Lalanders kritik mot Laro-programmet vid Vrinnevisjukhusets beroendeklinik.