På Träffpunkt Söderport Plåtslagaregatan 8 börjar det vid lunchtid på torsdagen strömma in människor till samlingslokalen. Några av dem var på plats även på onsdagen och kunde då genom fönstren bevittna händelseförloppet som spelades upp alldeles utanför.
– Det stod sex polisbilar på rad därute. De stoppade en del folk och så pekade de in häråt, säger Elsie Höök när hon satt sig för att fika med sin väninna Ingvor Stenberg som är från Linköping.
Elsie Höök bor på äldreboendet som ligger högre upp i samma hus och hon såg allt från sitt fönster när hon satt och la pussel.
– Klockan fyra var det som störst pådrag. En från vår avdelning fick inte ta sin bil för att åka hem utan fick ta bussen, så bilen fick stå kvar över natten. Det är otäckt det här, säger hon.
Personal, boende och besökare fick till en början ingen information om vad som pågick utanför.
– Vi bara såg att det vimlade av poliser, säger Eva Eriksson som är aktivitetsledare på träffpunkten.
Hon vet inte exakt var det misstänkt farliga föremålet eller den bil som är aktuell i ärendet stod parkerad.
– Jag försökte bara hålla mig undan, säger Eva Eriksson och förklarar att hon trots att det känns obehagligt inte själv känner sig hotad.
– Man kan ju råka komma i vägen. De kan ju vara klantiga och så smäller det. Man vet ju inte om de är påverkade eller så, säger hon och berättar att chefen ringde för att fråga hur de mådde.
Senare kom polisen in för att lämna information, men då hade Eva Eriksson lämnat lokalen då den under ett par timmar lånades ut till PRO.
– Vi var 65-70 personer från PRO som satt härinne och hade möte igår. Det var riktigt otäckt. Vi fick inte gå ut. Det var otrevligt. Jag och min man har bott här sedan 1963 och man kan inte tro att det är sant, säger Saga-Britt Gustafsson.
Efter många år i Hageby bor hon och hennes man numera på Lida Kullar.
– Jag går ju hit med rollatorn, men nu fick jag inte gå den vanliga vägen utan var tvungen att gå runt och en som bodde här i området fick inte gå hem. Hon hade en sjuk man hemma, så det var ju svårt. De väntade väl på någon bomgrupp eller något, säger Saga-Britt Gustafsson och berättar att det var poliser överallt och att de gick med hundar.
– Det var stängt överallt, men det är skönt att det är över. För den här gången. Nu undrar man vad det ska bli nästa gång. För det undrar man.