Att besöka övergivna hus långt ute på landet tar egentligen "urban" ur UE. Det blir bara E. Namn och förkortningar åt sidan är det alltid intressant att besöka övergivna platser - även om det bara är ett helt vanligt hus.
Ingången är riven, dörrar och fönster är utslagna och golvet är sedan länge upprivet. Kvar står resterna av det som en gång var ett hus. Gardiner, kaminer, ett malplacerat kylskåp och möblemang av diverse slag står kvar. Trappan till övervåningen spelar på sista strängen och i stort sett alla golv på övervåningen sviktar. Ett hål i taket är ingången till vinden som i stort sett bara är svart. Ficklampa rekommenderas alltså om man vill ta sig en titt där.
I de karaktärsrika snickarbodarna utanför återfinns även olika verktyg. Både gamla och nya hänger kvar sedan de tidigare ägarna lämnade huset för gott. Två torrdass och affischer från den tid som flytt finns kvar, samt ett nummer av 1994 års Folkbladet.
Att det är en väldigt bra bit man måste åka, för att kunna ta sig till det lilla ödetorpet står klart, samt att torpet står sig klent i UE- sammanhang. Det gör dock inte den lilla byggnaden mindre värd att utforska. Bland gamla proppskåp, koppar och kaminer finns faktiskt en del att upptäcka. Känner man sig på hugget kan man också klättra över stängslen till det gamla militära hangarområdet, där skyltningen om att det är förbjudet står tätt. Att göra det i uppdrag av en tidning känns dock inte som helt rätt sak att göra.