Tyska torget för i dag exakt hundra år sedan
Nog känner vi, trots tidens obönhörliga gång, igen oss. Men samtidigt är ju detta inte riktigt vårt Tyska torget.Utan deras torg, de tusenden som här samlats och som vid denna tid befolkade allas vårt Norrköping.Idag är det jämnt ett hundra år sedan bilden togs. Då var det också den 1 november. Men året var 1905.
Tyska torget den 1 november år 1905, för på dagen ett hundra år sedan. Över 5.500 skolbarn har, tillsammans med en massa andra, samlats för att hälsa den återuppståndna svenska flaggan. Hedvigs kyrka känner vi ju igen, om den än sedan dess har renoverats och fått annan färgsättning än den dåtida ljusa. Men Rådhuset, det kan ju ingen nutidsmänniska känna igen. Så är det också det gamla Rådhuset från år 1734, som vi här ännu ser. Det som bara några få år senare skulle rivas, för att ersättas med den jättebyggnad som ännu dominerar platsen.
Foto: Fotograf saknas!
Detta var en alldeles särskild dag, och det var den återuppståndna svenska flaggan som då firades över hela landet.
Ingen har väl nu år 2005 kunnat undgå, att det är hundra år sedan den svensk-norska unionen upplöstes. Det skedde just den 1 november 1905, och omgående avlägsnades då unionsemblemet från svenska flaggans inre övre hörn. Åter var den blå och gul, och ingenting annat.
De konservativa, nationalistiska krafterna i Sverige hade velat bevara unionen. Somliga hade rentav manat gamle kung Oscar II att militärt näpsa de uppstudsiga norrmännen. Men när nu upplösningen likväl blev ett faktum, då lyckades samma krafter vända nesan till ett rejält svenskpatriotiskt uppsving.
Flaggan i topp
Ett led i detta var ceremonierna för den rena, oblandade svenska flaggan. I Norrköping hade det kyrkligt styrda skolrådet beviljat skolbarnen ledigt. På Tyska torget samlades man nu mitt på dagen, klockorna i Hedvigs ringde. Och när de slog tolv gick den nya, renade flaggan i topp på det lilla Rådhuset. I samma ögonblick höjdes också skolbarnens egna fanor, och från kringliggande hus vecklades blågula dukar ut. "Vår Gud är oss en väldig borg" sjöngs det nu till ackompanjemang av regementsmusiken, och sedan var stunden inne för Matteus kyrkoherde Edvard Evers.
Ut över torget och den mångtusenhövdade skaran dånade den mäktiga stämman:
- Sveriges barn, Sveriges ungdom, Sveriges Folk! Vi befinna oss alla här i en stund av den allvarligaste innebörd...
Fädernas flagga
Nu hade äntligen, förklarade talaren, den svenska flaggan "återfått sina tvenne enkla, klara färger, som under många årtionden varit grumlade av andra färger".
Och fäderneslandets framtid låg nu i dessa skolungdomars händer. De måste lära sig "älska alltmer den blågula duken, under vilken våra fäder blött på Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätt, på Lützens kullar".
Det högstämda talet utmynnande, som sig bör, i "Gud bevara konungen och fäderneslandet". Efter fyrfaldiga fanfarer av regementsmusiken följde "Du gamla, du fria", och med det hade då det fastställda programmet genomförts.
Men stunden liksom pockade på något mer, och i känslan härav utbringade nu skolrådets ordförande kontraktsprosten G.V. Sandberg ett leve för kung och fosterland. Det var helt oförberett men lyckades över förväntan. Fyra taktfasta hurrarop steg upp mot den för tillfället soliga himlen.
Inget i ÖF
Till hågkomst för livet fick skolungdomarna sedan varsitt minnesblad, som vi också har tagit del av och här använt som faktaunderlag.
Men för att få veta mer har vi även gått till de gamla tidningsläggen - och då gjort den intressanta upptäckten, att detta stora evenemang faktiskt inte bevärdigades med en enda rad i den då sedan ett halvår utkommande Östergötlands Folkblad.
Skälet måste ha varit att den lilla radikala tidningen principfast ansåg, att dylika konservativa, nationalistiska evenemang helt enkelt borde lämnas därhän.
Patriotiska ceremonier
Men av Norrköpings Tidningar framgår, att Norrköping sannerligen inte var ensamt om att hylla flaggan denna dag, den 1 november år 1905. Över hela landet genomfördes patriotiska manifestationer, varvid det stora riksfirandet gick av stapeln på Gustaf Adolfs torg i Stockholm.
Klockan nio på morgonen gick där den rena svenska flaggan till väders på kungliga slottet. Från sin placering på nordöstra flygeln gav också Oscar II med sin näsduk signal till ett salutbatteri borta på Skeppsholmen.
Och med dessa patriotiska ceremonier i hela Sverige hade då den blågula flaggan lyckligen återuppstått, och vederbörligen hälsats.
Så jobbar vi med nyheter