För fåglar har antalet hotade arter ökat från 38 till 52 arter och i den nya rödlistan skriver man att det i flera fall rör sig om reella försämringar, till exempel för flera fältsparvar, ejder, tornseglare och hussvala. Susanne Backe, biolog på länsstyrelsen i Norrbotten uppgav nyligen för P4 Norrbotten bland annat att antalet småfåglar minskar i hela landet och att antalet lövsångare i Sverige har halverats sedan 2002 utan att man vet vad det beror på. Ejdern är en annan fågelart som visar på en kraftig minskning utan att man med säkerhet vet vad det beror på.
– Den har minskat med 50-75 procent, säger Lars Gezelius, biolog på länsstyrelsen i Östergötland som nu tillsammans med ornitologen Vesa Jussila inventerar fåglar i den östgötska skärgården på uppdrag av Naturvårdsverket.
– Det är ett pilotprojekt för att standardisera inventeringarna så att alla länsstyrelser gör likadant. Tidigare har alla gjort på olika sätt och då var det svårt att jämföra resultaten. Nu har forskare från Lunds universitet involverats i arbetet med standardiseringen så att det blir ordning på det, säger Lars Gezelius.
Fågelinventeringen ingår som en del i en större kartläggning av hur Östersjön mår. I Östergötland handlar det om att inventera tolv rutor som är två gånger två kilometer. Lars Gezelius och Vesa Jussila räknar och protokollför alla kustfåglar de ser inom dessa rutor.
– Det är ejdern som uppvisar den stora minskningen och man vet inte vad det beror på, säger Lars Gezelius som ändå nämner några tänkbara teorier. En handlar om att musslorna som ejdern äter numera har ett lägre energiinnehåll, vilket hänger ihop med algblomningen som gör att musslorna inte kan tillgodogöra sig näringen från blågröna alger.
– Musslorna är fortfarande lika stora och ejdern måste dyka lika mycket, men den får alltså i sig mindre näring, säger Vesa Jussila och förklarar att ejdern inte kan äta mer än den får plats med i magen helt enkelt.
Lars Gezelius berättar att en annan teori som det spekuleras i är att ejdrarna skulle lida av tiaminbrist.
– Ungarna kläcks och vi ser dom under att par dagar, men sedan är de borta. Det här har pågått i 10-15 år. Folk tycker att det är så tyst i skärgården nu, säger Vesa Jussila och berättar att nedgången nu även börjar märkas på de vuxna fåglarna som kommer in för att häcka.
– De blir 20-25 år gamla om de får leva och ha hälsan. Nu håller väl många helt enkelt på att bli gamla och dö. Det råder även en sned könsfördelning hos ejdern med betydligt färre honor än hanar.
I ett hundraårsperspektiv så hade ejdern en kraftig uppgång på 1950-talet och därför kan man fråga sig vad som egentligen är normalt.
– Men en sned könskvot är onormalt och alla kraftiga minskningar är ju en anledning till oro, säger Lars Gezelius.
– Silltruten är ju en annan sorglig fågel. Vi har bara sett två stycken under hela vägen nere från Kvädö upp till Arkösund, säger Vesa Jussila.
När det gäller trutar så har de glädjande nog inte sett några sjuka eller döda fåglar i år. Något de gjort tidigare år, även om det inte har varit i samma omfattning som i Blekinge där många döda och sjuka trutar med förlamningslika symptom observerades under den så kallade trutdöden i början på 2000-talet.