Tullhuset = trygghet
NORRKÖPINGFör personer med psykiskt handikapp betyder gamla Tullhuset med sin verksamhet trygghet, gemenskap och sysselsättning. En plats där de får må både bra eller dåligt.- Mina kompisar kunde inte förstå varför jag helt plötsligt inte festade lika mycket som de. Det är svårt att bli accepterad om man har en psykisk sjukdom idag, förklarar KLas-Göran Sjögren, en av besökarna.
När Folkbladet besöker gamla Tullhuset står Klas-Göran Sjögren och bakar schackrutor. Jag kände för det idag och då brukar det gå, berättar han. FOTO: ROBERT SVENSSON
Foto:
- Vi är lite som en familj med stark och fin gemenskap. Den här verksamheten är betydelsefull för oss, berättar Krister Karlsson som började gå till Tullhuset för drygt ett år sedan.
Han visar oss runt. Först in till köket där Klas-Göran Sjögren bakar kakor tillsammans med handledare Marianne Adolfsson.
- Jag kände för att baka idag trots att det är så varmt, ler han och berättar att verksamheten i Tullhuset är oerhört viktig.
Med all stress och jäkt som finns i dagens samhälle tror han att det är lätt att känna sig ensam och må dåligt. I framtiden tror han att antalet besökare kommer att öka.
<b>Lätt att må dålivt</b>
- Det är så lätt att må dåligt, att bli psykiskt sjuk. Alla tänker att det händer inte mig och det gjorde jag också, förklarar han.
Efter två hjärtoperationer blev han djupt deprimerad och har känt ett behov av stöd sedan dess.
- Här är man accepterad precis som man är. Oavsett om man mår bra eller inte. Mina gamla kompisar hade svårt att acceptera att jag bland annat inte ville festa lika mycket som tidigare, berättar han.
Men Krister Karlsson tycker att attityden i samhället mot personer med psykiskt handikapp har blivit något bättre.
- Jag studerar på universitet och andra skolor och har märkt att det har blivit bättre. Men det kan nog bero på att det inte längre är så ovanligt.
- Men det är fortfarande långt kvar. Det finns så mycket okunskap om psykiska sjukdomar och därför kan det vara svårt att acceptera, säger Birgitta Andersson.
Hon är föreståndare för verksamheten på Tullhuset och en av de anhöriga som starkt engagerat sig för personer med psykiskt handikapp.
- Vi behövs verkligen och jag tror att behovet av sådan här verksamhet kommer att öka. Vi blir så inriktade på framgång och individuella frågor att allt annat är oacceptabelt, säger hon och beklagar att det nog finns många som skulle behöva hjälp och stöd men som inte har hittat rätt.
<b>Ett stort steg</b>
- För många kan det vara ett stort steg, svårt om man mår dåligt, konstaterar de gemensamt.
Stämningen är varm och familjär. På bottenvåningen finns ett café med kakor och bröd som de själva bakat. En trappa upp finns en ateljé som alltid står öppen och på tredje våningen ett bibliotek och ett vilrum.
- Här inne kan vi vila oss. Jag kallar det återhämtningsrum, ler Klas-Göran Sjögren innan han bjuder på de nybakade kakorna.
Personer med en psykisk sjukdom behöver, precis som alla andra, känna sig behövda och älskade. Både Klas-Göran Sjögren och Krister Karlsson tycker att samhällsklimatet är hårt och ibland svårt att passa in i.
- Därför behövs Tullhuset. Alla har vi olika anledningar att vara här men varför är det ingen som frågar. Vi hjälps åt och tar hand om varandra precis som det borde vara ute i samhället, förklarar de.
Så jobbar vi med nyheter