"Tufft att se barn fara illa utan att kunna göra något"

- Det bästa med det här jobbet är att man kan göra skillnad, säger socialsekreterarna Kristina Halldin och Mona Loftén som jobbar med barn upp till tolv år.

De tycker att det är en utmaning att träffa familjer och försöka få till en förändring, en lösning på deras problem så att barnen får en bättre uppväxt.

Men deras arbete har helt klart blivit tyngre de senaste åren.

- Det är ett mycket tuffare samhällsklimat idag, folk slås ut på ett annat sätt, säger de.

83 procent av landets socialsekreterare har svårt att hinna med sina arbetsuppgifter, visar en rapport från Akademikerförbundet, SSR, som nyligen presenterades.

- Våra ärenden har inte blivit fler per person, det är problematiken och bedömningarna som har blivit svårare, säger Helena Borin enhetschef på socialkontor Söder i Navestad.

Det beror bland annat på de senaste årens förändringar i socialförsäkringssystemet som medfört att personer utförsäkrats från Försäkringskassan samt neddragningar och organisationsförändringar i kommuner och landstinget.

Den ökade arbetsbördan beror också på att allt måste dokumenteras.

- Myndigheter har mer koll på vad vi gör och det är ju bra att vi granskas. Men det här gör också att vi får lägga allt mer tid på pappersarbete, säger Helena Borin.

När hon började jobba som socialsekreterare 1988 var det mer fokus på de vuxna.

- Låt henne behålla barnen, annars super hon ner sig, kunde man få höra. I dag är vi barnets socialsekreterare, säger Helena Borin.

Det svåraste med jobbet är när de måste släppa ärenden, till följd av att inte föräldrarna kan samarbeta.

- Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och om inte föräldrarna vill ha hjälp kan vi inte tvinga dem, trots att vi vet att barnen behöver vårt stöd.

- Det är frustrerande, när man ser att barnen far illa och man inte kan göra något.

Folkbladet har under hösten skrivit om personer som varit kritiska till socialkontor Söders hantering av LVU-ärenden. Det har handlat om utredningar som inte har hållit måttet, att man inte haft det enskilda barnets behov i fokus och om subjektiva utredningar.

Hittills i år har socialkontor Söder haft tre familjer vars barn har varit föremål för LVU-ärenden.

- Det är jätteovanligt. Jag har under mina tio år här tvångsomhändertagit tre barn, säger Kristina Halldin.

- Vissa personer tycker att det idag är alldeles för svårt att omhänderta barn, tillägger Helena Borin.

Folkbladet har också berättat om att det är näst intill omöjligt, att få byta socialsekreterare eller socialkontor. Detta trots att personerna inte haft något förtroende för socialkontoret och därför inte kunnat samarbeta. "Jag känner mig helt rättslös. Det spelar ingen roll vad jag gör eller säger, allt blir till min nackdel", sa en ung mamma som höll på att förlora sitt barn och som kände sig dömd på förhand. Efter artiklarna har flera personer hört av sig till Folkbladet och berättat om samma problematik.

- När det handlar om barn flyttar vi inte över ärendena, vi jobbar för barnens bästa, inte för föräldrarna, säger Helena Borin.

Hon framhåller att det, när det handlar om ett tvångsomhändertagande av barn, ligger i sakens natur att handläggare och föräldrar inte kommer överens.

- Dessa barn har ofta varit med om otäcka situationer och vi blir som en trygghet för dem. Kanske den enda de har, säger Mona Loftén.

Personer som Folkbladet varit i kontakt med är kritiska till att socialsekreterare, som gjort fel och som får allvarlig kritik av Socialstyrelsen, får jobba kvar.

- Här är det helt andra lagar som gäller, säger Helena Borin.

Hon framhåller dock att man på kontoret alltid diskuterar igenom misstag och kritik samt att vidtar åtgärder så att det inte ska hända igen.