Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Torget som blev trafikplats

Foto:

Norrköping2009-03-14 03:00
Stig Sundström
Här är torget som inte nöjer sig med bara ett namn. Där sedan länge landsvägen från Stockholm når stan ligger platsen som heter både Norr Tull och Kungstorget. Vid Kungsgatans norra ände åt öster kvarteret Norr Tull och över Norra Promenaden hörnet som nämnes Kungstorgspalatset. På kartor över Norrköping står det Kungstorget, men det hindrar inte att väldigt många, kanske de flesta, säger Norr Tull. Platsen kan knappast ses som torg längre. Snarast som trafikplats, stans största. Som torg har platsen gamla anor. Från förra århundradets första decennier och med spårvägens ringlinje blev här en omstignings- plats med de busslinjer som utgick från torget.Resecentrum
Thorsbuss körde härifrån till Åby, Kolmården och Svärtinge. Under decennier skötte Carl Perssons bussbolag i Lotorp Finspångstrafiken. Här förekom redan på den tiden pendlingstrafik mellan Norrköping och Finspång av arbetskraft till respektive ort. Med endast några hundra meter till Centralstationen skedde byte till tåg av resenärer som kom utifrån med olika busslinjer.Det var alltså ett riktigt resecentrum. På västra delen av torget mitt emot där Kungstorgspalatset småningom byggdes låg en busstation med vänthall och kiosk. Där kunde också lämnas in paket för befordran med bussarna.Liksom övriga torg i den här serien artiklar var också Kungstorget en handelsplats. Där var det på lördagar tätt mellan grönsaksodlarnas stånd. De kom utifrån Svärtinge- och Kvillingehållen. Den breda torghandeln i stan förr i tiden berodde på att kvartersbutikerna om var rikligt förekommande inte förde grönsaker utan höll sig till specerier och charkvaror.Julgransbärare
En speciell torghandel var julgransförsäljningen. Då, innan platsgranarnas intåg, såldes granar på mest varje torg. Det var vanligt att barnen kring torgtrakterna passade på att tjäna en extra julslant på att bära hem granar åt tanter och farbröder. På Kungstorget kunde det vara barn från "Gjuteriet" där bortom Bergslagsgatan som var bärhjälp. På Stortorget barn t ex från Oxelbergen, varifrån närmast julgranstorg var just Stortorget. Herrskapsfolk från patriciervillor och från de höga fina husen i Södra Promenaden tog gärna emot bärhjälpen. I synnerhet som de ofta köpte större granar till sina högt-i-tak-våningar. Det kan inte sägas att betalningen var hög, men att få en femtioöring eller en krona för att konka hem granen var ändå inte så dumt 1938 när en kola kostade en halvt öre.Skrammel på torget
Ett kvarter västerut från Kungstorget ligger Oxtorget, numera bebyggt med Matteus församlingsgård. Torget hette tidigare Oxbacken och där samlades på 1880-talet arbetare för möten med t ex. August Palm som talade. Alla torg i stan har under århundradenas gång varit samlings- och mötesplats för politisk förkunnelse. Något helt annat var under några år i början av 1940-talet ett uppmärksammat försök med en "skrammelplats" på Oxtorget för barn. Där kunde de leka med attrapper i form av lok, flyg, båtar och dylikt, snickra, såga och bygga kojor. Det här annorlunda sättet att motivera barn till egna aktiviteter hämtades hit från Danmark av den dynamiske fritidsdirektören Lars Gellerstedt. Runt Oxtorget var det som nu mycket bostäder och torgleken ledde till störningar. Kanske platsen var fel vald, men barnen hade roligt och det finns kanske ännu liknande kvar på olika håll?Torgdrabbning
Till sist ett torg där det egentligen inte hänt någonting, utom ett rejält slagsmål. Nämligen på Lösings torg vid Storsvängen i Oxelbergen. Där byggdes 1922 kommunen "kommunalhuset" för kommunalt anställda, alla kategorier. 1938 eller 1939 bröt det stora slagsmålet mellan övre och nedre "Ocka" ut. 20-25 unga i vardera styrkan. Det slogs med påkar, grova grenar från nyponbuskar och knytnävar. På grund av att en kämpe från övre Ocka fick näsbenet knäckt avbröts bråket efter cirka tio minuter. Många andra hade rispor och skrapsår, andra blåtiror. Någon boende i kommunalhuset hade larmat polisen, men dess sidvagnsekipage hördes på långt håll och slagskämparna hann snabbt skingrats bland Oxelbergens sju kullar. Innan poliserna stod på torget. Det byggdes mer bostäder kring Lösings torg som blev ett lugnt bostadstorg och sedan länge är parkering.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping