Torgens betydelse för stadsmiljön

Avhandlingen har titeln "Den verkliga staden? Norrköpings innerstad mellan urbana idéer och lokala identiteter", och har sin tonvikt på tiden 1990-2005. Som bakgrund finns då vår egen nya tid, med dess alltmer globaliserade ekonomi och nya realiteter. - Med förstorad arbetsmarknad, ökad mobilitet och nya idéer om hur staden ska vara. Men alla idéer landar i det lokala, i stadens historia och dess fysiska struktur, säger Mats Brusman. Dessa idéer har också haft att tampas med invanda föreställningar, "mindscapes", som folk har av staden och dess platser. Såsom ifråga om Nya Torget - där vi träffar Mats Brusman på Café 12:an en genomgrå dag, när torget ser så ledsamt ut som alls är möjligt. Botten nådd
Fast än värre var det ju på 70- och 80-talen, då botten nåddes vid saluhallsbranden 1980. Men sedan följde 90-talet, och med det också så småningom nya förhoppningar. En ny fastighetsägare - Storheden/Wihlborg - hade idéer och handlingskraft. Från kommunen engagerade sig kommunalrådet Jan-Olov Johnson och stadsträdgårdsmästaren Lars Hågbrandt. Av den senares idéer blev dock tyvärr inte särskilt mycket, allra minst då av det orangerie som skulle få stenöknen att blomma upp. Nya Torget fick, som Brusman ser på saken, aldrig chansen att bli ett nytt torg "på sina egna villkor". I stället värnade man fruktlöst "torget som sådant". Man envisades med att slå vakt om den torghandel, som ändå inte visat någon livskraft. Samtidigt gav den lilla uppfräschningen av torget i början av 2000-talet resultat, som ingen kunnat förutse. Som t ex att de nygjorda ytorna blev hemvist för skatare, vilket numera också finns till beskådande på YouTube. Ingen samsyn
Kring bussterminalen vid Söder Tull har det stormat och brusat, eftersom den skulle sluka en del av Kristinaskolans gård och ett antal träd där. Här har, enligt Mats Brusman, olika bilder av Söder Tull kolliderat. Det inte funnits någon samsyn kring, vad detta egentligen är för slags plats. Söder Tull är "inte en park, inte ett torg och inte ens en lokalitet som har en given mittpunkt, men uppenbarligen är den ändå en plats i många bemärkelser", heter det i avhandlingen. - Den här processen styrdes ända från början av Östgötatrafikens kravspecifikation. Från det hållet såg man i Söder Tull en vägkorsning med skolgård, där det då skulle byggas en bussterminal. Det var ju ett väldigt endimensionellt synsätt. - De som protesterade menade däremot, att detta var en park. Fast rent tekniskt var det ingen park heller. I själva verket var platsen oerhört komplex, men det fanns ingen helhetssyn någonstans. Så det blev en mycket tydlig polarisering. Diskussionerna låste sig redan från början. Sedan visade det sig plötsligt, i början av år 2000, att projektet skulle kosta mer än dubbelt upp mot vad som sagts. Då avbröts hela processen. Lades på is
- Projektet blev mer eller mindre omöjligt. Men jag har fått intrycket, att när det lades på is så kom det som en befrielse för planerarna, säger Brusman. När nya förslag några år senare lades fram visade det sig, att man nu klarade sig med betydligt mindre av skolgården. Det skulle inte längre gå åt alls lika många träd. Förslaget kommunicerades också betydligt bättre. Vid samrådsmöten fördes sakliga diskussioner, där parterna tog intryck av varandras synpunkter. En ny kommunal översiktsplan hade tagits fram, där Söder Tull ingick som en del av en helhet. Vidare hade det vuxit fram en ny politisk konsensus kring spårvägen, som inte längre sågs som bara ett arv från det förflutna utan också som själva framtiden. Hela kollektivtrafiken fick höjd status. - Planerarna hade nu också ett mer humanistiskt perspektiv. Det gick att komma längre nu. Men det var ju också så, att vissa saker helt enkelt inte varit mogna åren 1997-98. För Skvallertorget fanns i det äldre folkmedvetandet starka bilder, knutna till textilepoken och arbetarna som strömmade fram över torget då. Men sedan dess hade Kungsgatan förfallit så, att den i 1970 års generalplan bara sågs som en trafikled genom ett bostadsområde. Skvallertorget hade då reducerats till en simpel gatukorsning. Men efter den stora omvandlingen omgavs sedan Skvallertorget - i likhet med hela den nya, breddade Kungsgatan - av nya byggnader i en helt ny tid. Snart skulle studenterna börja strömma fram över det torg, som fordom hade fyllts av textilarna. Att då anpassa torget till denna nya tillvaro - som ett torg av modernt europeiskt snitt, med ett "sydländskt kaos" - visade sig vara okontroversiellt. Inga gamla "mindscapes" kunde längre stå den nya tiden och de nya människorna emot. Utöver resonemangen kring de tre platserna ger avhandlingen (framlagd på Tema Kultur och Samhälle vid Linköpings Universitet) också en fyllig bakgrund om Norrköpings utveckling under 1900-talet.