Tjejjouren i Norrköping bemannas av volontärer som på ideell basis tar emot samtal, mejl och chattar med tjejer som behöver stöd och hjälp. Mathilda Malmström började engagera sig i föreningen i april förra året.
– Det går inte att jämföra med hur det var då. Ökningen började i somras. Nu blir vi översvämmande av stödsökande, säger hon.
Från att ha haft två, tre kontakter per kväll då de har öppet är det nu elva, tolv personer per kväll som hör av sig. Att hålla flera samtal igång samtidigt är ett stressmoment.
– Vi brukar vara två personer som jobbar per kväll men nu försöker vi ha reserver som kan hjälpa till om det blir för högt tryck, säger Mathilda.
Många av samtalen handlar om ensamhet och ätstörningar. Ensamhetsproblematiken kopplar de direkt till pandemin, med inställda aktiviteter och skola på distans för vissa. Att unga tillbringar en stor del av sin tid i social medier kan inte ersätta fysisk kontakt menar de.
– Det fyller inte vårt behov av fysiska och sociala möten. Yngre lider också av det här, kanske mer än vi förstår, säger Sara Mühling, ordförande i Tjejjouren.
– Vi får se vad den här pandemin gör med oss människor, psykiskt och mentalt.
Det kommer också samtal från tjejer som under pandemin isoleras i ett destruktivt förhållande, där de kanske utsätts för misshandel och sexuella övergrepp.
– En del säger att de måste ha sex mot sin vilja, men jag tänker att det handlar om våldtäkt. De är också tjejer som tvingas att se på porr om de inte vill ha sex med sin pojkvän, säger Sara.
Sara och Mathilda känner att arbetsbelastningen för de som nu arbetar ideellt är övermäktig och på gränsen till vad de orkar med. Därför vill de lyfta upp frågan om resurser och hur mycket samhällsansvar de ska ta.
– Vi måste diskutera hur mycket vi ska mäkta med. Tjejerna kommer till oss när det inte finns hjälp att få någon annanstans, säger Sara.
– Vi gör det här av passsion och vilja men det är ett gigantiskt jobb. Det blir som en heltidstjänst i huvudet eftersom det följer med en hela tiden, säger Mathilda.
Idag får föreningen ett verksamhetsbidrag från kommunen som täcker telefon, hyra och två utbildningar per år för nya volontärer. Genom pengar från Socialstyrelsen respektive Fonden för integrationsinsatser kan de också driva två projekt som handlar om förebyggande arbete, men båda dessa tar slut i sommar.
– När pengarna tar slut tappar vi fart och arbetet får ingen kontinuitet. Hittar vi inga nya pengar får vi lägga ner det arbetet.
Det arbetet har heller inget att göra med de insatser som görs på ideell basis.
– Vi har över 100 kontakter i månaden, men det är en verksamhet som inte går att söka projektmedel för, säger Sara.
Mathilda tycker inte att kommunens stöd till föreningen är tillräckligt.
– Vi borde få anställa någon tycker jag.
Olle Johansson (S) är ordförande i kultur- och fritidsnämnden. Han kan inte se att de har möjlighet att tillsätta några mer pengar just nu.
– Vi har dragit ner på ganska mycket. Men de får komma in med en ansökan så får vi bereda ärendet i vanlig ordning.
Kan du förstå deras frustration att de inte får den uppskattning de förtjänar?
– Det är ju en ideell föreningen i grund och botten, men så är det nog för alla som jobbar ideellt att de inte får den uppskattning de förtjänar alla gånger.