Med sin underfundiga och humoristiska stil, ofta utmynnande i någon oväntad poäng, hade Wislawa Szymborska sitt alldeles eget poetiska tonfall.
Häromdagen lämnade hon detta jordiska, 88 år gammal och intill slutet boende i sitt Krakow.
Det allra mesta av hennes diktning finns översatt till svenska, och enligt de sakkunniga har Anders Bodegård där kongenialt fångat in hennes särart. Ofta liksom kåserande, resonerande; och alltid med glimten i ögat.
Den tunna, men oändligt innehållsrika, diktsamlingen "Kolon" kom häromåret. Inte så lite handlar där om livets korthet och allts förgänglighet.
Rentav beskriver hon där också dagen, då hon själv inte längre finns med ibland oss: "Dagen efter - oss förutan".
Det om man så vill märkliga är då, att livet visar sig bara gå vidare sin gilla gång. Som om inget särskilt alls hade hänt.
På natten, får vi veta, spricker molntäcket upp i hela landet. Men från väster drar ett regnområde in. Och:
"Följande dag
ser ut att bli solig,
fast de som ännu lever
bör bära paraply."
Se där en sista hälsning, från Wislawa Szymborska till oss alla kvarvarande.