Till minne av Bob Marley
SKÄRBLACKA- Det hörde liksom till att man skulle spela om man bodde i Skärblacka, säger Anna Linderoth. På 80-talet då hon gick på högstadiet var hon med och bildade tjejbandet Harambé.Bandet återförenades när Marley Memorial för 20:e gången ordnades i och kring Skärblacka Folkets hus i helgen.
Tjejerna i f d Harambé är Jessica Forsbom, Camilla Månsson, Lena Holmqvist, Lisa Ydén och Anna Linderoth. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Söndagens jubileumskonsert i Folkets hus var slutsåld långt i förväg.
- Roligt att här är så mycket folk, tyckte Sverker Ydén. Synd att vi bara kan ta in 360 personer. Det drabbar nog mest folk som bor här på orten. De brukar vara vana att bara komma och köpa biljetter på söndagen.
<b>Från andra håll</b>
Från när och fjärran sökte sig folk till Sveriges Kingston Skärblacka. Ganska många var från trakterna av Stockholm.
Ett gäng hade rest ett militärtält som de köpt till Roskildefestivalen för några år sedan.
- Det blev enormt varmt i natt, berättar Jonas Wallinder. Vi svettades enormt.
- Reaggie är fint att lyssna till. Vi brukar dra på festivaler för stämningens skull. Det är fyllan, musiken, människorna som blir något speciellt.
Ölkonsumtionen var hög i tältet men berusningen ändå ganska måttlig.
Andra besökare utifrån sov i bilarna.
Birgitte Winge från Köpenhamn bodde däremot hos en kompis som flyttat till Norrköping för drygt ett år sedan.
- Här är underbart. Entusiasmen hos arrangörer och musiker är så härlig.
<b>Glädje</b>
Bob Marley dog 11 maj 1981. En vecka senare hyllades han av Kalle Bah vid en improviserad konsert på gräsmattan utanför ungdomsgården. På den vägen är det, varje år sedan dess har festivalen ordnats och växt sig allt större och större.
- Det är en festival i glädjens tecken precis som Marley säkert skulle ha önskat, sade Sverker Ydén då han välkomnade.
I publikhavet såg han många tidigare musiker från Skärblacka musik. De brukar samlas festivalhelgen och uppleva gamla minnen, ibland spela tillsammans igen.
<b>Lite av och till</b>
- Fast inte regelbundet hela tiden, utan det blev lite av och till, säger Anna Linderoth. Sedan har vi alla ibland ryckt in i andra band. Hela gänget bor kvar runt om Skärblacka så vi kunde ha fortsatt. Andra intressen kommer in.
- Då jag gick i åttan hade jag kompisar som var med i Blacka musik. Jag följde med dem. Så började jag själv. I Skärblacka var det musiken som gällde. Det verkar vara så fortfarande. Blacka musik lever. Det är fortfarande musiken som gäller för tonåringarna på högstadiet.
Så jobbar vi med nyheter