1967 blev Hans Christian misstänkt för att transportera stulna bilar, han var då 36 år. Han dömdes till fängelse trots att han bestämt förnekade att han gjort något brottsligt.
– Jag anser fortfarande i dag att jag var oskyldig, säger han.
"Hade ingen aning"
Enligt lagen var han skyldig att se till att inte transportera stöldgods, vilket han omöjligt kunde ha koll på.
– Jag hade ingen aning om att bilarna var stulna, säger han.
Han har ingenting negativt att säga om tiden på fängelset, hans kritik handlar om det som hände sedan.
– När jag kom ut igen hade jag inget körkort, ingen lastbil och ingenstans att bo. Det var då allt började, säger han.
Han sökte jobb men fick inget eftersom han inte hade något körkort.
– Därefter slutade jag att försöka göra rätt.
Rymde från Norrtälje
Under tiden på fängelset hade han skaffat många nya kontakter och en av dem gav honom ett adress i Amsterdam. Det var början på hans karriär som knarkkung. Ett år senare fick Hans Christian sitt andra fängelsestraff, den här gången blev det fem år på Norrtäljeanstalten. Men Hans Christian stannade inte kvar så länge.
– Jag rymde. Jag hade inte lust att sitta inlåst när livet lekte där utanför.
Det finns en anledning till att Hans Christian kallas för Mästerrymmaren av sina vänner, han höll sig undan för polisen i nio år och åtta månader, trots att han var internationellt efterlyst och hans bilder hade publicerats i näst intill alla skandinaviska tidningar. Efter rymningen fortsatte han narkotikahandeln.
År 1978 träffade Hans Christian sin nuvarande fru, australienskan Pamela Taylor. Han befann sig då på en liten ort utanför Barcelona och hon var ute och reste tillsammans med några kompisar.
– Jag hade ingen aning om vem han var. Han sa att han hette Erik, säger hon.
Hans Christian, som arbetade på högtryck med narkotikatillverkningen, fick starka känslor för Pamela och efter några veckor beslutade han sig för att berätta sanningen om vem han var.
– Jag kände mig tvungen att vara ärlig mot Pamela eftersom jag ville fortsätta träffa henne.
Pamelas reaktion blev inte den väntade, hon valde att stanna vid Hans Christians sida. Kanske berodde det på att hon inte visste så mycket om droger och inte förstod hur farligt det var, kanske var hon förblindad av kärlek.
– Jag tyckte väl att det var lite spännannde, säger hon.
Det var Pamela som senare fick honom att sluta med sitt kriminella liv.
Fast i tullen
Polisen fick slutligen fast på Hans Christian. Han skulle flyga från Sverige med sitt falska pass då rullbandet som skulle köra väskan genom röntgen gick sönder. Tullen bestämde sig för att gå igenom hans väska för hand. I väskan hittade de 400 000 kronor. Hans Christian försökte att ljuga ihop en historia men han lyckades inte lura polisen.
– Det var kört, säger Hans Christian.
Ännu en gång åkte han in i fängelse. I sju år stod hans fru och två döttrar ut med situationen, på ett villkor: att han gav upp sitt kriminella liv.
– När jag satt på fängelset vaknade jag upp, säger han.
I drygt tio år har han nu hållit sig bort från sitt kriminella liv. Under tiden som knarkkung missbrukade Hans Christian både amfetamin och alkohol, men är numera fri från båda delarna.
Inte rik
Hans förflutna har inte gjort honom rik. Han och hans fru lever nu på hans pension.
– Tidvis hade jag mycket pengar. Jag skulle kunnat utveckla verksamheten ännu mer, men det blev aldrig av.
Han säger att han inte ångrar någonting. Innan han blev kriminell tyckte han att livet var inrutat och tråkigt. Han är glad att han träffat alla de underbara människorna han mött på fängelserna. Inte ens narkotikahandeln säger han sig ångra.
– Hade inte jag smugglat in amfetamin i Sverige hade någon annan gjort det, säger han.
Boken om hans liv
Sedan han muckade från sitt sista fängelsestraff har familjen bott i Spanien.
Men i maj i år flyttade Hans Christian, Pamela och rottweilern Max till en liten stuga i Marby utanför Norrköping.
– Jag har skrivit en bok och vill fortsätta skriva. Svenska är mitt språk och jag behöver ha svenskan runt omkring mig, säger han.
Hans bok Vägen till månen är enligt honom en sann berättelse om hans liv.– Men den är rumsren, så att alla ska kunna läsa den, säger han.
Han började skriva för att lära känna sig själv bättre.
– Jag behövde fylla upp det tomrum som jag har i mitt liv. Alla andra har gått i skola och så vidare medan jag har suttit i fängelse och varit på rymmen, säger han.
Boken är utgiven av hans frus förlag, Vi skriver förlag, och finns bland annat att köpa på förlagets hemsida.
– Nu ser jag fram emot att använda mina sista år till att göra något bra, säger han.