Thomas tvivlar inte längre

Thomas Adamson skiljer sig ganska mycket åt från sina jämnåriga kamrater. För hur många 21-åringar går klädda i vita välstrukna skjortor, slips och svart trenchcoat?
- Det kändes väldigt obekvämt först, erkänner han. Men det är viktigt att vi är snyggt och prydligt klädda när vi ska sprida vårt budskap. Annars skulle ingen lyssna.
Skjorta och slips är ändå ingen garanti för att folk lyssnar. Under sin tid i Sverige har Thomas fått många dörrar i ansiktet.
- Vi brukar säga att det går åt tusen stängda dörrar för att få en att öppnas.

Två år ute i världen
Många tror att Thomas är ett Jehovas vittne när han ringer på dörren.
- Men det spelar ingen roll att jag förklarar vad jag kommer ifrån. Jag får ändå dörren i ansiktet.
Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga. Så heter kyrkan. Deras skrift är Mormons bok. Det finns alltså inget som heter Mormonkyrkan.
De manliga medlemmarna i kyrkan uppmanas att åka ut och missionera när de fyller 19 år. I två år är de ute i världen.
- Tjejerna får också åka ut och missionera om de vill. Men de ska ha fyllt 21 år och är ute ett och ett halvt år.
Thomas hade ingen tanke på att åka ut som missionär. Han hade siktet helt inställt på att bli militär.
- Men så dog min mamma. Hon tog livet av sig. Och hon hade skrivit ett brev till mig där hon bad att jag skulle åka ut och missionera. Hon hoppades jag skulle kunna åka till Danmark.

Nordiskt påbrå
Thomas mamma var danska och träffade hans pappa när han var missionär i Danmark. Kanske kan det nordiska påbråt förklara hans nästintill perfekta svenska.
- Min mamma och pappa pratade danska med varandra. Och eftersom min pappa är militär flyttade vi runt vartannat år. Jag har bott i både Danmark och Tyskland när jag var liten. Jag pratar själv ingen danska, men kanske den finns någonstans ändå för det har gått lätt att lära sig svenska.
Huvudkontoret i Salt Lake City bestämde att Thomas skulle åka till Sverige. Man får inte själv välja vart man vill åka.
- När jag fick beskedet blev jag så glad att jag bara hoppade omkring. Sverige är ju nära Danmark och mina släktingar.
Thomas flickvän blev inte lika glad. Hon grät.
- Men samtidigt blev hon stolt över mig. Att jag skulle ut och missionera.

Strikta regler styr livet
En missionär lever efter väldigt strikta regler. Allt är fokuserat på uppgiften att sprida budskapet.
- Vi får inte titta på TV, läsa tidningar eller lyssna på musik.
Thomas erkänner dock att han syndade lite efter terrorattacken i New York.
- Jag tror inte det räknas.
Att ha en flickvän hemma i USA är inte så bra för fokuseringen.
- Jag får egentligen bara skriva till henne om mina andliga upplevelser. Men ibland måste jag ju skriva att jag älskar henne.
Som mormon får inte Thomas ha sex före äktenskapet.
- Men vi får pussas och kramas. Så jag passade på att få extra många pussar innan jag skulle åka. Tankade på lite så jag skulle klara mig i två år.

Jobbar i par
Missionärerna arbetar och bor alltid i par. Nu bor och arbetar Thomas tllsammans med Richard Matthews, som varit i Sverige i fyra månader.
- Det hjälper om man är bra kompisar. Men det är viktigt att komma överens även med människor som har andra åsikter. Jag har haft kamrater här i Sverige som jag haft svårt med. Och stunder jag känt mig väldigt ensam fast jag haft en kamrat två meter ifrån mig.
Thomas har bott och missionerat på sju olika platser i Sverige, från Skåne till Stockholm. Den senaste tiden i Norrköping.
En missionär stiger upp halv sju varje morgon för att studera Bibeln, Mormons bok och andra skrifter.
- Vi läser svenska också. Klockan tio ger vi oss ut och börjar missionera.
Thomas och Richard knackar dörr och stoppar människor på gatan. Men missionen kan se ut på olika sätt.
- Ibland hänger vi av oss rockarna och spelar basket med några killar. Det finns massor av sätt av sprida budskapet. Att knacka dörr är inte det roligaste.

Pengar från pappa
Thomas finansierar sin Sverigevistelse själv. Det gör de flesta missionärer. Men kyrkan kan hjälpa till om det behövs.
- Jag hade sparat ihop lite själv, men det räckte inte så pappa skickar 425 dollar varje månad till huvudkontoret i Täby. Där betalar de alla våra räkningar och skickar oss pengar till mat. Vi ska inte behöva tänka på något, utan lägga all vår energi på att sprida budskapet.
Därför får all kontakt med hemlandet ske via brevskrivning. Och därför inskränker sig telefonsamtalen till jul och mors dag.
- Egentligen får man bara ringa hem. Men min pappa har bara en mobiltelefon, så sist sa jag att jag var tvungen att ringa till grannen för att få kontakt med familjen. Och då fick jag prata med min flickvän. Vi bor nämligen grannar.
Thomas ler förtjust vid tanken och klappar på bakfickan.
- Jag har ett kort av henne i plånboken. Men vi får inte ha några kort framme som distraherar tankarna.

Jeans och basket
Tisdagar är ledig dag. Då drar Thomas på sig jeansen och spelar basket.
- Fast den dagen måste vi städa och tvätta också.
Nu är Thomas mission fullföljd. I dagarna åker han tillbaka till Idaho och USA.
- Jag ska tillbaka till livet. Det blir en stor omställning. Först ska jag se om jag har min flickvän kvar.
I de närmaste planerna finns också universitetsstudier.
- Första tiden som missionär ville jag fortfarande bli militär. Men det kan jag inte tänka mig längre. Springa i skogen och skjuta. Nej, jag vill hjälpa människor istället. Jag tänker bli läkare.
Det märks att Thomas ser fram emot att åka hem. Även om det är med blandade känslor. Han har sju systrar hemma. Tre av dem har vänt kyrkan ryggen efter mammans självmord.
- Det är tråkigt. Själv är jag tacksam att jag fått uppoffra mig de här två åren. Jag har fått så mycket tillbaka andligt. Och jag har vuxit som människa.

Bara en fru
Så var det det här med månggiftet då. Thomas har fått frågan många gånger och ser lite trött ut.
- Alltså så här var det. I början av 1900-talet när mormonerna skulle bygga en ny stad i Utah, var det många män som blev dödade. Då bestämde kyrkan att de män som var kvar skulle ta hand om de kvinnor och barn som blivit lämnade ensamma. Efter ett tag behövdes det inte längre. Men några män som tyckte det var bra med flera fruar bröt sig ur och bildade en egen kyrka med ett väldigt likartat namn. De tillåter fortfarande månggifte och de säger att de är mormoner. Men i vår kyrka har månggifte inget att göra.
Själv tänker Thomas vänta ett tag med att gifta sig.
- Vi tror starkt på familjen. Och jag vill ha fru och många barn. Men först ska jag klara av mina studier.