Bild från förr
Sveriges Manchester!
Så presenterades Norrköping, när textilindustrin var som störst i stan.
På det här vykortet, som visar Väveriet i Norrköpings Stadsmuseums utställning "Norrköping som textilstad! kan man se flera exempel på sparade vävstolar. I bakgrunden skymtar en gammal bild, med långa rader av vävstolar.
Visst var textilen en storindustri i Norrköping, med som mest 54 fabriker och 6 600 anställda, när det var som störst. Holmen-Yfa och Tuppen var störst.
Baksidan av framgången var att textilindustrin var bullrig och dammig att jobba i och många av kvinnorna, för det var mest kvinnor, fick hörselskador.
Lönerna i den svenska textilindustrin var bland de lägsta i landet.
Det finns många vittnesmål från de kvinnliga textilarbetarna:
"Det bullrade som man blev precis döv, så utanför fabriken skrek man lika högt, när man skulle prata med någon som inne i fabriken."
"Vi hade 12 minuters frukostrast. Vi hade matsäck med, som vi åt bredvid maskinerna."
"Man fick inte sitta under arbetstid, utan stå vid sin maskin, tills arbetsdagen blåstes av."
Männen arbetade som vävlagare, vilket innebar att de underhöll och lagade maskinerna. De hade samma arbetstider som kvinnorna, men högre timpenning.
Med tiden förbättrades arbetsförhållandena. Ett arbete i textilfabriken gav trygghet och framtidstro.
På 1950-talet drabbades Norrköping av textilkris och fabrik efter fabrik lades ner.
Den nedläggning som berörde flest anställda var nedläggningen av YFA, Förenade yllefabrikerna, 1970, då 862 personer varslades.
Med YFA:s nedläggning upphörde 350 år av textilproduktion i Norrköping.