Tennis? Nej, nu drömmer Kristoffer om FBI

Folkbladet får tag i honom hemma i villan i Krokek. Han är tillbaka i barndomsrummet där prispokalerna står staplade.
När vi frågar honom om när han spelade i NTK:s stora sommarturneringen Holmen Paper Cup senast blir han tveksam.
- Jag måste kolla bland pokalerna, säger Kristoffer med ett skratt.
Efter någon minuts letande kommer vi fram till att han blev tvåa i seniorklassen 2001.
- Det senaste året, i och med att jag fick tränarjobbet, har jag faktiskt bara spelat två turneringar. I augusti fick jag en inbjudan till en turnering i Tennessee och där lyckades jag nå finalen trots minimal matchträning. I finalen blev det stryk av en amerikan rankad 350 på världslistan med 7-5, 7-6, berättar Kristoffer.
Det han efterlyser mest förnärvarande är att just utveckla det egna spelet.
- Hinner och orkar inte nöta själv efter en arbetsdag. Vi är tre tränare på 435 medlemsfamiljer, vilka alltså äger tennisklubben. Nu spelar ju inte alla tennis, men det är väldigt många vi ska ta hand om.

Träning året om
Kristoffer och hans tränarkollegor har goda möjligheter att utföra sitt jobb. I Mississippi sjunker temperaturen som lägst ned till 6-7 grader nu under december och januari, därför bedriver man all träning utomhus året runt.
- Vi har tio hardcourtbanor samt tre grusbanor att tillgå så där är det väl beställt. Fast ibland, när det är som varmast, skulle det vara skönt att krypa in i en inomhushall, förklarar Kristoffer.
Hur är då amerikanerna att träna på tennisbanorna?
- När det gäller ungdomarna är det klar skillnad om man jämför med Sverige. Amerikanerna är betydligt mer bekväma, vill inte ställa upp till 100 procent. Fast jag har två undantag, två killar som jag tror kan gå väldigt långt i framtiden, säger Kristoffer.
Kristoffer började spela tennis själv redan som 6-7-åring och har lagt i stort sett all sin ungdom på att bli en duktig tennisspelare. Men samtidigt har han tänkt på en framtid efter tennisen.
- Jag kanske har två-tre år kvar som spelare, men jag vet inte riktigt om jag är beredd att satsa på det livet. Det är ju ganska osäkert, nu när man har ett tryggt jobb känns det bättre, menar Kristoffer.

Tennis i Båstad
Redan som 16-åring flyttade han till Båstad och tennisgymnasiet. Direkt efter tredje året där var det meningen att han skulle sticka ut i världen och spela.
- Jag kände mig inte riktigt mogen, utan stannade kvar i Sverige. Vid årsskiftet fick jag dock ett intressant stipendium från University Oxford of Mississippi så då åkte jag.
När är man egentligen mogen att lämna tryggheten i Sverige?
- Jag anser nog att det är väldigt individuellt. Men ofta väljer ju svenska ungdomar att gå färdigt gymnasiet först, vilket naturligtvis kan vara klokt i en framtid. Men samtidigt kanske vi är lite för fega och inte vågar satsa, ska man bli bra inom sportens värld krävs det kanske en ännu tuffare matchning, svarar Kristoffer.

FBI intressant
Att han stannade i USA och läste färdigt på sitt universitet är inget Kristoffer ångrar i dag. I dag sitter han med en examen inom internationell säkerhet, något som han kan tänka sig jobba med efter tennislivet.
- Blir det inget med FBI så finns det möjligheter att jobba med säkerhetsfrågor inom EU eller på utrikesdepartementet i Sverige, berättar Kristoffer som inte vet hur länge han blir kvar i USA.
- Tidigare hade jag ett långt förhållande med en amerikansk tjej men det har tagit slut så nu är man singel, skrattar Kristoffer.
Han stannar kvar hemma i Krokek till efter nyår.
- Ska bli skönt att käka lite svensk julmat hos mamma. Och så kommer det säkert att bli lite motionstennis uppe i Racketstadion, Fredrik Pettersson och några till brukar alltid dyka upp under juldagarna, slutar Kristoffer innan han ger sig iväg ut i Norrköpings stadsvimmel.

Information till våra läsare

Tennis? Nej, nu drömmer Kristoffer om FBI