Vattenfall med budskap.
Min promenad på onsdagskvällen, efter kvällsmat och familjebestyr, blev en sådan där spontan historia som oftast stannar vid "tänk" och som sällan blir av. Och tänk att det är just de stunderna, de där spontana, som ibland blir de där som sätter mest spår i en.
Jag kom ut i en sensommarkvällsvärme och med en mycket svag vind som sällskap startade jag min tur vid ingången till Industrilandskapet vid Louis de Geer. Genast fångar musikaliska toner inifrån landskapet mina hörselgångar och när jag närmar mig värmekyrkan hörs de allt starkare. Som hyfsat okunnig på musikgenrer, desto mer upplyft av att lyssna på det mesta, tänker jag mig något i form av soul, house eller jazz, eller någon slags mix. En skön känsla sprids hur som helst i min kropp när jag skrider förbi upp mot vattenfallet.
Här har en hel hoper människor samlats med mobiltelefonerna framför sig. Jag har sett bilder på fallet fladdra förbi i social medier och nu får jag äntligen se dem själv. Projektionerna. Samtida budskap mot rörlig bakgrund. Vi ska #stötta Norrköping och hålla ut en stund till och hålla avstånd. Coronan gör sig påmind, som på de flesta ställen i vår värld just nu. Som påverkat vår kära natt som i år blivit en vecka. Gäller the more the merrier även här?
Passagen upp mot Arbetets fylls av någon form av hårdrocksmusik. Museet är stängt, men så är det är en ger sig ut spontant, utan att ha läst programmet. Västgötebacken är rätt tom. Ett pizzabud kör med tjutande däck nerför backen. En funderar på hur smart?
Vattenfall med budskap.
Ett ungdomsgäng passerar förbi uppåt, glatt diskuterande. Nere vid Gamlebro ser det nästan ut som om Rådhuset, som vakar över silhuetterna, speglar sig i vattnet.
Rådhuset ser ut att spegla sig i vattnet vid Gamlebro.
Jag svänger in under armaturerna i Swartzens valv och fortsätter under en kavalkad av färgglada paraplyer. Jag är inte den enda som fotar.
Armaturer i Swartzens valv.
Från serveringarna inne i Knäppingsborg hörs sorl från gästerna när jag går genom valven och på ena torget hålls något slags föredrag där gästerna skrattar och tar sig ett glas vin. Snart är min upplevelsepromenad över. Och jag tänker att tänk om det alltid var så här i vår fina stad? Folk, rörelse, lite stim och ljus som brinner? En glad spontanvandring senare styr jag hemåt igen. Det blir nog en till snart igen. När vet jag inte. Det är spontaniteten som gör't!
Paraplyer i Knäppingsborg.