Tamt och långtråkigt, Marie
MARIE BERGMAN Alternativa scenen Betyg: **
Marie Bergman försökte, men lyckades inte övertyga.
Foto:
19 minuter före utsatt tid börjar Marie Bergman spela. Lite dålig stil gentemot publiken kan tyckas, men ingen av de närvarande tycks reagera. De som trott att spelschemat skulle följas och därför ännu inte anlänt får helt enkelt bita i det sura äpplet.
Men de missar inte särskilt mycket. Marie luftar en hel del nytt material som inte alls är särskilt engagerande och även om hennes lyckliga leende där hon hänger över sin gitarr är charmigt väger de inte upp det trista musikaliska uttrycket. Låtarna är tama, långtråkiga, då hjälps det inte att Marie sitter på en mycket behaglig sångröst. Visor måste vara mer slagkraftiga än så här för att fungera.
"Yeah vilken publik, ni förstår inte hur underbart det är att komma och spela för en så här bra publik" utbrister hon en bit in i sin spelning.
Jag förstår ingenting. De flesta beter sig precis som undertecknad. Det vill säga, skruvar lite besvärat på sig och stirrar på skorna med en förhoppning om att det hela ska leva upp snart.
Bra publik? Nej, snarare väldigt reserverad. Eftermiddagen har ju precis bara börjat och underhållningen från scenen är inte mycket att hurra för.
Jag förstår som sagt ingenting.
Marie avverkar några låtar till utan att någon positiv uppryckning sker och när hon kliver av efter ett alldeles för långt framträdande känns det som en lättnad. Ska hon turnera på så här svagt låtmaterial tycker jag gott att hon kan låta bli och istället lägga allt krut på jobbet som sångpedagog. Där kommer hon garanterat betydligt mer till sin rätt.
Så jobbar vi med nyheter