"Tack för allt stöd"
- Tack, alla ni som har kommit hit. Jag hittar inte riktigt de svenska orden idag, jag är lite nervös. Men jag är så tacksam. Det sa Edhem Huremovic vid en samling på Diamantens skola igår kväll för honom och hans familj.
Nadja Huremovic kramas om av sina kompisar efter mötet på Diamanstens skola i går. De kom dit för att protestera mot att deras vän kanske måste lämna Sverige efter hela fem åt. FOTO: ROBERT SVENSSON (011-200 463) robert.svensson@folkbladet.se
Foto:
Yngsta dottern Djana sitter på en stor kudde tillsammans med några av sina kompisar. De fnissar lite då och då, precis så som barn brukar göra. Äldsta dottern Nadja sitter vid ett bord, också hon med flera kompisar omkring sig. Hennes vänner är desto allvarligare, tyngda av vetskapen att de vilken dag som helst kan få se sin kompis tvingas lämna landet.
Barnkonventionen
- Huvudskälet till att vi är här är att vi måste se till att barnkonventionen efterlevs. I den står det att barn har rätt att framföra sin åsikt och att man ska sätta barns bästa först. Det jag och många undrar är på vilket sätt det bästa för de här barnen är att de ska utvisas från det land där de har rotat sig?
Så inledde Stephan Andersson, rektor för Diamantens skola, samlingen. De utvisningshotade barnen går inte på Diamanten, däremot gör släktingar till barnen det.
- Myndigheterna kanske tror att man kan fatta sådana här beslut utan att vi bryr oss. Men så är det inte. Om en vecka samlas vi igen om inte familjen har fått ett positivt besked. Då hoppas jag att vi är många fler som kommer, fortsätter han.
Sedan lärarna på Diamantens skola gav sitt stöd till en annan utvisningshotad familj för en tid sedan har de startat ett slags nätverk, de kallar sig pedagoger för barnens rätt.
- Vi kände att vi bara måste göra något för den här familjen också, säger Stephan Andersson.
- Det finns ingen konsekvens annars. Det står i vår värderingsgrund i läroplanen att vi ska visa solidaritet med svaga och utsatta. Vi tar inte ställning i flyktingfrågan utan i barnfrågan. Barns rätt är ingen gåva utan en rättighet, säger han också.
Stephan Andersson tänder ett ljus. För familjen Huremovic. Men också för alla andra som varit i Sverige lika länge och inte får stanna.
- Det här ljuset får vi inte släcka, avslutar han.
Så jobbar vi med nyheter