Efter de tidigare mycket hektiska veckorna är kontrasten total. Lite plockande här och där, plötslig energi att städa och torka av alla skåpsluckor i köket, en stund i solstolen när väder och vind tillåter, en baddag då och då. Fastnar framför tv:n nästan varje förmiddag när fyran visar repriser av de danska sjuksköterskorna i Fredenslund, men det gör inget för jag har inga tider att passa. Tänker att vi borde göra utflykter, ta vara på dagen, men det är ju det här jag kallar semester. “Bara vara” som ju är så eftersträvansvärt. Jag är bra på det!
Problemet är väl att det händer så lite att det är svårt att komma på något att skriva om. Jag är inte irriterad på nåt – vilket är ovanligt – och har heller inte upplevt nåt särskilt. Jag vattnar mina blomplanteringar, njuter av trädgården, gräver upp lite potatis, har gjort fläderblomssaft och bakat bullar, läst och lyssnat på ljudböcker och tänkt på nästan ingenting. Maken bygger ett litet hus åt åkgräsklipparen, jag går och beundrar hans arbete emellanåt, och hjälper honom att hitta alla verktyg han förlägger. Tur att inte han heller har några tider att passa, för mycket letande blir det.
Det finns så många förväntningar på sommaren. Allt ska vara perfekt, solen ska skina, alla barn ska vara snälla och sams med varann och vi ska vara skönt spontana med grillkvällar och badutflykter.
Sällan blir det precis så. Det regnar, alla går varann på nerverna och eventuella spontana aktiviteter blir mest jobbiga och inte alls som man tänkt sig. Ofta planerar vi in alldeles för mycket och tiden för återhämtning uteblir. Sömnforskare uppmanar till att göra plats för sömnen i sitt schema. Det kan ju kännas fyrkantigt och som ytterligare ett måste, men sovmorgnar kan vara det lyxigaste som finns, för det är ju definitivt en sak vi inte kan göra när vi jobbar. En elev sa en gång att det bästa med sommarlovet är att bara få vara hemma och göra andra saker än man normalt gör där, typ gå runt i morgonrocken hela dagen eller bara titta på film, istället för det där vanliga stressandet, frukost på stående fot i tre minuter, komma hem sent efter träning och annat och i stort sett bara äta middag och gå och lägga sig. Jag tycker det var fint sagt och visar på hur viktigt det är att bara få vara ibland och ha lite småtråkigt, för det hinner vi sällan. Jag ska fortsätta i mitt sommartempo och göra så lite som möjligt, för det är vad jag behöver.