Den 94-åriga kvinnan från Skärblacka ville gärna flytta till ett särskilt boende eftersom hon har stora problem med synen och inte klarar att bo själv hemma längre. Hon lider dessutom av diabetes, benskörhet och värk i hela kroppen. Kvinnan hoppades också att hon på ett särskilt boende skulle få närhet till andra människor och därför kunna känna sig trygg.
Norrköpings kommun sa nej. Det blev en tvist, och i första instansen – förvaltningsrätten – fick kvinnan rätt.
Nu begär vård- och omsorgsnämnden i Norrköpings kommun att få ärendet överprövat i kammarrätten i Jönköping.
I den mycket låga skrivelse som vård- och omsorgsnämnden skickat till kammarätten kan man bena ut två huvudsakliga skäl till varför man överklagar:
För det första menar man att det finns många människor i liknande situation som den 94-åriga kvinnan. Om alla dessa ville – och skulle få – rätt till plats på ett särskilt boende skulle det ha långtgående påverkan på den kommunala äldreomsorgen. Man skriver bland annat följande: "Om förvaltningsrättens dom kvarstår krävs en stor förändring kring bedömning av motsvarande ärenden i Norrköpings kommun. Den ändrade beslutsgrunden kommer att ha stor påverkan på andelen personer som ska beviljas särskilda boenden och därmed också en stor kostnad för kommunens invånare".
Den andra huvudsakliga invändningen är att kvinnans tillstånd inte är tillräckligt allvarligt för att ett särskilt boende är befogat. Behoven kan tillgodoses med insatser i hemmet, skriver vård- och omsorgsnämnden.