Symfoniorkestern klarar budgeten utan fler uppsägningar
Ingen uppräkning från kommunen, ingen uppräkning från landstinget, och lika illa när det gäller Statens Kulturråd. Så ser dagens ekonomiska verklighet ut för Symfoniorkestern.? Vi får skrapa ännu mer på benen, säger VD Hans Barksjö.
Enligt de, i princip säkra om än inte helt definitiva besked som Barksjö fått kommer den regionala trion Norrköping, Linköping samt landstinget/Östsam att nästa år ge oförändrade bidrag. Då bör samma gälla även för Kulturrådet, där det dock kan bli någon mindre minskning eftersom Kulturrådet räknar på lönesumman.
Enbart beskedet från kommunen innebär ett bortfall på 6-700.000 kr, jämfört med de tre procents uppräkning som Barksjö tidigare sagt att orkestern måste ha.
? Men jag tror i alla fall, säger Barksjö nu, att vi ska kunna klara det här utan uppsägningar. Vi får skruva åt ytterligare ett snäpp. Det är besvärligt, men min uppfattning är att det går att hantera.
<B>Inga uppsägningar</B>
Med det menar han då, att några uppsägningar ska det inte behöva bli, inga fler vakantsättningar av tjänster utöver de fyra som redan hålls vakanta. Symfoniorkestern har idag 81 musiker. Därtill har administrationen under året minskats med tre personer.
? Vi får nagga ytterligare på sjukvikarierna, säger Barksjö, så det kan ju bli högre belastning på musikerna ändå. Sen får vi strama åt, när det gäller solister och dirigenter också.
Det innebär t ex att en dirigent som Daniel Harding, som gjort lysande framträdanden med orkestern, blivit omöjlig. Harding.som Symfoniorkestern knöt till sig när han var ung och lovande, har blivit för stor och dyr. Särskilt då mot bakgrund av orkesterns aktuella ekonomiska läge.
<B>Mindre repertoar</B>
Repertoaren får inskränkas det som orkestern klarar, inga extramusiker kommer att tas in. Det betyder stopp för stora symfonier av Mahler, Bruckner m fl, som förutsätter stor orkester. Men också för mer speciella verk, som kanske t ex kräver fler klarinetter eller altvioler än orkestern har.
? Så där kan man göra under något år, säger Barksjö. Men i längden blir det ju i så fall en uttunning av repertoaren.
Trots allt försöker han se ljust på läget, eller i varje fall så ljust som det går.
? Jag ser i varje fall ingen katastrof, inte som i fjol när vi förlorade 6 miljoner. Men vi har tvingats göra ordentliga besparingar under det här året, och vi hade ju hoppats att nu kunna hämta upp det där något.
<B>Går att hantera</B>
? Men vi vet ju att det inte finns några mer pengar. Och vi har ju i alla fall fått en hel del, som vi då också måste göra något bra av.
Antalet sålda abonnemang är 50 färre än i fjol, vilket dock inte är så farligt. Förra säsongen var också något av ett rekordår, med ett fantastiskt publiksnitt på över 1.100 åhörare per konsert.
? Vi får se hur lösbiljettförsäljningen går, hittills har det i varje fall varit rätt bra,säger Barksjö. Och vi har flera evenemang nu framöver, som i princip är utsålda.
Satsningen på en Stenhammarfestival över tre somrar, som Folkbladet berättat om, fortsätter också. Det hela är visserligen inte klart, men ser ut att arta sig.
<B>Ta hit de gamle</B>
Hans Barksjö har också många fler idéer, låt vara att de alltsomoftast kräver pengar. En är att ta hit orkesterns forna chefsdirigenter. Ta bara Frans Welser-Möst, den karismatiske chefsdirigenten från 90-talets början, som inte varit här på länge. Och som publiken säkerligen skulle bli överlycklig av att få återse.
Eller Herbert Blomstedt, orkesterns dirigent för en hel evighet sedan (1954-62), men ju alltjämt ett världsnamn. En sån grej det vore...
? Vi kanske har varit lite dåliga på att hålla kontakt med våra gamla chefsdirigenter, säger Barksjö. Men det vore ju verkligen roligt, om vi kunde göra en satsning på att få hit dem igen!
Så jobbar vi med nyheter