Swing så spelar han
Du kan inte heta Pålsson för det gör så många här på banken och det blir krångel med lönekuverten. Det fick unge herr Pålsson, lägst i hierarkin, höra i sin ungdom. - Du kan väl heta Pohlman! Sa chefen och så fick det bli. Det har John Pohlmans farfar berättat.
- Swing! Det är min grej. Man fick ju traggla etyder när man var liten och det har jag haft nytta av, men det är den gamla jazzen som ger mig mest glädje, säger John Pohlman, just igår spelade han med Papa Bue Viking Jazz Band i Norrköping. FOTO: NICLAS SANDBERG
Foto:
- Vi har en turné på gång, dom vill ha mig med och nu känner vi varann så bra efter några år, säger Pohlman. När dom ringde första gången tänkte jag nej, inte kan väl jag och dom är ju så proffsiga, samtidigt hörde jag min mun säga ja!
Repeterar gör dom aldrig, det är tabu i det bandet. Inte ens första gången de träffades. Pohlman fick föreslå några låtar och killarna nickade eller skakade på sina huvuden och så kom man överens om en tonart och så var det bara att köra. Tycke verkar också ha uppstått. För samarbetet fortsätter år efter år.
Pohlman spelar ju piano. Musiken är hans största glädje, säger han och bekänner sig till swingtraditionen. Tradjazz går det bra att säga. Han har all förståelse för sånt som ligger nära som Papa Bues dixie. Men han är inte främmande för den klassiska repertoaren heller.
- Åh, man fick ju sitta och öva etyder som barn, säger han. Pappa var musikintresserad och vi hade piano så det var bara att öva. Jag fick börja när jag var sex år. Men glädjen i gammeljazzen är något speciellt. Nu tycker jag det är spännande att se hur det sker en återväxt, unga band börjar tolka den här jazzen på sitt sätt.
På Basin Street
Modern jazz kan han lyssna på, "fast inte någon längre stund". Visst han han gjort besök i New Orleans.
- Ja, för bara två år sen kom jag äntligen dit och det var intressant. Man hade musik omkring sig hela tiden, från frukosten. Och jag fick med min fru när jag pratade om att det fanns kul butiker där också.
När han inte pratar musik så handlar det om väder. I vidare mening. Om miljön. Särskilt om växthuseffekten.
- Jag åker runt och håller föredrag, säger han. Jag vill att människor ska veta vad som händer och tänka på vad vi gör. Jag åker tåg förstås!
Pohlman är vädergubben i tv som alla känner igen.
- Barn känner igen mig som den som stod där i rutan när pappa sa "tyst ungar för nu kommer vädret".
John Pohlman föddes i Malmö, har flyttat runt, Uppsala, Lund, Stockholm, från början ville han bli astronom men kom på att han var för förtjust i att sova på nätterna. Från mitten av 70-talet gäller Norrköping.
Han var den förste som fick fast tjänst på tv, på Rapport. Under 20 års tid pendlade han mellan Norrköping och Stockholm. I Östnytt blev han berömd för alla skojiga påhitt när det var väderdags, särskilt på fredagarna.
Och nog verkar han gilla det här med ljus på sig.
- Jo, jag tycker det är roligt, säger han stillsamt.
Han är rätt stillsam. Men så ses vi också på ett vanligt ställe där det varken finns scen eller rampljus. Så är han ju både morfar och farfar och gick i pension för ett drygt år sedan. Han har fyllt 68. Och fick mer att göra än han egentligen tänkt sig. "Men det är ju så mycket som är kul"!
John Pohlman är väldigt efterfrågad.
- Jag har en kvintett i Nyköping, säger han i förbigående. Och en kvartett i Kristianstad och så får jag spela med i storband ibland. Och med Symfoniorkestern också faktiskt, jag har varit värd på några såna där önskekonserter på olika håll. Då får man spela också. Nyhetsbandet lever ju än fast vi är bara två från Rapport kvar. Så är det Cittronilerna förstås och spelningarna på Stampen nån gång per månad. Just i kväll är han med bandet hos Ragnar Dahlberg på TV, i Gokväll. Så finns det en brunnssextett som han är delaktig i - det är vad han kommer på på rak arm och talar förtjust i boken han läst om brunnsliv.
Nu bor han i etagevåning i Vilbergen med vid utsikt. Här i stan finns hela familjen. Sommarhuset på Österlen, men det är gott om spelningar i sommar också.
Vad gör han då för att orka allting och hålla sig i form? Promenader, säger han. Varje dag. Det är det bästa för då får man tid att tänka också.
- Fast snart kommer väl barnbarnen och undrar när det där ska hända som jag sa i en tv-intervju att jag skulle ägna mig mer åt dom ...
Så jobbar vi med nyheter