Svensk-koreaner ska mötas i egen förening

Karin Fahlén och Jin Hägerström Dahlstedt är vänner och har ett gemensamt ursprung i Korea. Och i Småland. Nu har de kommit fram till att det behövs en förening för såna som dom.
- Jag har mött så många som har ett så stort behov av att berätta så nu orkar jag inte det längre, säger Jin. Med föreningen vill vi att många med kanske liknande intressen och erfarenheter får träffa varandra.
- Ja, fast det kan vara känsligt, säger Karin.
Tankarna på förening kom efter förra vårens programserie i tv. Det blev klart att många har behov av att tala om sin situation. Men man kan också träffas för att laga mat, ha studiecirklar, aktiviteter för hela familjen.

<b>Ny generation</b>
Karin kom till Sverige som fem-månaders baby, nu har hon själv ett barn som har hunnit lite längre. Jin var fyra och ett halvt när hon kom hit och tillvaron vändes upponer. Det ger olika utgångspunkter.
Karin har gjort "resan tillbaka" och har aldrig känt sig så svensk som då.
- Jag kom dit 1994 genom YMCA som gjorde en resa med 40 koreabarn från hela Europa som deltagare. Det var en jättegrej att få komma med, men jag tyckte det var lite hemskt. Är det verkligen det här jag kommer ifrån, tänkte hon.
Jin minns sin första tid i Sverige som en möjlighet - efter att ha fått byta fosterhem tre gånger på ett år i Korea, visste hon att hon måste vara glad och duktig. Det skulle inte få finnas en chans för föräldrarna i Sverige att skicka tillbaka henne.

<b>Dela glädjen</b>
- Det har tagit mig många år och hjälp av terapeuter att komma över den känslan, säger hon. Så det där med tacksamheten. Fast jag var ju verkligen tacksam för att få komma hit.
Jin är violinist i Symfoniorkestern och har tre egna barn. Men resan tillbaka har hon framför sig, kanske.
- Jag måste väl det någon gång, säger hon med en grimas.
Gemensamma erfarenheter menar de här två kvinnorna är en bra grund för föreningen.
- Det är ju också en del som säger att de inte har några problem, men okay då, säger Karin, kom till oss och dela med er av er glädje och trygghet! Och sen kan man kanske få reda på om det är vanliga "nojor" man har eller om det är likadant för alla, skrattar hon.
Att bli hel som människa, att få pusselbitar att falla på plats. Det är funderingar för många adoptivbarn tror de här kvinnorna. Nu ökar också adoptionen från Asien. Är det bra eller dåligt?
- Det är bra när föräldrarna är utbildade, säger Karin. Holland har varit ett föredöme där, men det är alltså individuellt beroende på föräldrarna.
- Kanske kommer det bara två och då kan ju vi ha trevligt, säger Jin, men det kan komma hundra också! Vi får se. Det är 1600 medlemmar i Svensk-koreanska föreningen i Sverige. 26 mars klockan 18 på är biblioteket för intresserade alltså.

Information till våra läsare

Svensk-koreaner ska mötas i egen förening