Svarta minnen
Den 27:e oktober totalförstördes fyra familjers hem i en dramatisk brand på Stenbrinksvägen i Åby. Anette och Torbjörn Hellströms familj var en av de drabbade. I huset hade de bott i nästan nio år och där har deras fyra barn växt upp.Men den dagen hände något mer. Vid elva på kvällen åkte höggravida Angelica Hellström, den äldsta dottern i familjen, in till förlossningen och morgonen därefter föddes Anettes och Torbjörns första barnbarn. Från den ena ytterligheten till den andra.– Det var helt ofattbart och väldigt skönt att livet gick vidare på en gång, säger Anette Hellström.
"Det var jobbigt när det gick upp för en att allt, precis allt, är borta", säger Anette Hellström. På platsen som för två månader sedan var henens och familjens hem gapar nu ett lerigt hål.
Foto: Andreas Skogh
Emilia, 19, Alexander, 18, Angelica, 21, och det senaste tillskottet i familjen, Elly, har följt med Anette till platsen där det för några månader sedan stod fem sammanlänkade topphus med en härlig utsikt över Åby. Nu står bara ett av de fem husen kvar, med en vägg som består av träskivor.
27 oktober var det höstlov i skolan och Emilia, Kristoffer och Anette låg och sov. Plötsligt väcktes de av brandvarnaren.
– Min första tanke var att någon lagade mat, men det var ingen i köket, säger Anette.
Eftersom hon inte kände någon brandrök stängde hon av brandvarnaren. När den gick igång igen tittade hon ut genom altandörren.
– Då såg jag stora lågor som slog ut från grannens rum på ovanvåningen. Då skrek jag bara ”Ut, det brinner!”.
”Helt overkligt”
De slet på sig de kläder som låg närmast till hands och sprang ut. Brandkåren hade precis kommit och en brandman sa åt dem att gå in och hämta en telefon så att de kunde ringa.
En hemtelefon, Emilias skoldator och Anettes handväska var allt de fick med sig ut. Alexander hade bara shorts på sig och Anette hade fått på sig olika skor på fötterna.
– Det var helt overkligt, man fattade inte vad det var som hände. Ena stunden trodde man att brandmännen skulle kunna rädda vårt hus men sen när man såg röken som vällde ut under taknocken förstod man, säger Anette.
– Det var jobbigt, säger Emilia och får medhåll av sina syskon.
Anette fick tag i Torbjörn på telefon och hela vägen hem från jobbet vid F13 såg han röken som steg mot himlen.
Suveränt bemötande
Familjen stod kvar länge på gatan och såg hur branden spred sig mellan husen.
– Man ville inte gå därifrån, det var så konstigt, man var väl chockad, säger Anette.
När huset var övertänt kunde Anette inte stå kvar längre. Hon gick till kyrkan som hade öppnats upp för de drabbade familjerna.
– Bemötandet var suveränt från alla som tog hand om oss den dagen. Ambulansmän, brandmän, kristeamet, kyrkan, kommunen och de andra grannarna. Jag vet inte hur vi ska kunna tacka alla, säger Anette.
Då kom Elly
Klockan elva på kvällen ringde Angelica sina föräldrar och sa att vattnet hade gått. Mamma Anette åkte direkt upp till förlossningen där hon stannade hela natten.
– Det var ingen idé att försöka sova. Så fort jag blundande såg jag bara lågor och svart rök.
Fyra minuter efter sex på morgonen den 28:e oktober föddes lilla Elly, 15 dagar tidigare än väntat.
– Det var inte ens ett dygn efter branden, säger Anette och berättar att det var oerhört skönt att få ett barnbarn att fokusera på.
Elly blev ljuset i tillvaron som just hade rasat.
Ekonomisk hjälp
Torbjörn, Anette, Emilia och Alexander flyttade hem till Torbjörns föräldrar där de fortfarande bor kvar. Familj och vänner hjälpte dem att köpa det nödvändigaste, som tandborstar och nya underkläder.
Redan dagen efter branden fick familjen ekonomisk hjälp av försäkringsbolaget och meningen var att de skulle åka in till city och handla kläder.
– Men vi klarade inte av att gå i affärer, det var jobbigt att träffa folk och dra upp allt igen, säger Anette.
Familjen åkte istället till Ullared där de kunde köpa allt de behövde på samma gång.
Anette besöker platsen varje dag, det har blivit hennes sätt att bearbeta sorgen. Så sent som för en vecka sedan hittade hon en bunt foton i leran.
– Det var helt fantastiskt, det var foton från barnens uppväxt och någon semester. Det är konstigt hur grejer kan klara sig när det har snöat och allt.
Parhus i januari
I januari flyttar familjen Hellström in i ett parhus som de får hyra tills husen på Stenbrinksvägen byggts upp igen.
– Förhoppningsvis kan vi flytta tillbaka någon gång nästa höst, säger Anette.
Även om hösten har varit minst sagt omvälvande märks det att familjen har gott hopp för framtiden.
– Nu är det på gång, säger Anette och tittar ut över brandplatsen där grävmaskiner gör det sista rivningsarbetet.
Så jobbar vi med nyheter