Svårt psyksjuk vägrades hjälp
Det här är berättelsen om en 42-årig trebarnsmamma som hamnade i en livskris och sökte hjälp utan att få någon vård förrän det nästan var för sent. - Det hade behövts så lite för att förhindra att det blev som det blev, säger Anna själv.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / SCANPIX
Det började egentligen för flera veckor sedan. Problemen hopade sig med bland annat en pågående skilsmässa. Anna började dricka alkohol för att lugna sin ångest. Men i torsdags i förra veckan kände hon att det gick utför. - Jag ringde socialtjänsten och sa att jag inte fixade det här. Att jag inte ville leva längre och funderade på att köra kniven i mig, berättar hon. Socialtjänsten skjutsade Anna till hennes mamma på Vikbolandet. Tillsammans med sin mamma försökte sedan Anna få hjälp på vårdcentralen i Östra Husby. De hänvisade henne till den vårdcentral hon står skriven på i Norrköping. Bollades vidare
Under fredagen bollades Anna sedan vidare från vårdcentral, till beroendeenhet och sedan till psykiatriska kliniken. Men istället för vård fick Anna antabus, tabletter som gör att hon inte kan dricka någon mer alkohol, och en uppmaning att återkomma vid 17-tiden. Tillbaka på Vrinnevisjukhuset samma kväll slog det över för Anna när hon träffade läkare och sjuksköterskor. Hon hamnade troligen i en psykos och gick bärsärkargång på avdelningen. - Jag ville att de skulle lägga in mig, men de sa att det inte fanns plats. Istället skickade de hem mig med mamma igen, berättar Anna. Panik
Runt midnatt var de tillbaka vid moderns hus på Vikbolandet. - Då var jag ju fortfarande förbannad och i upplösningstillstånd. Anna minns att hennes mamma gick upp och lade sig, själv hade Anna ingen ro i kroppen utan ångesten tilltog tills det inte fanns någon slut på det. - Jag hann skada mig själv och med kniv hota mamma och hennes sambo, innan jag och mina två barn blev utkastade, säger Anna. Strax därpå greps hon av polis misstänkt för mordförsök och placerades i arresten. - Det var fruktansvärt. Jag fick panik, gapade och skrek och var fullständigt hysterisk, berättar Anna. Polisen bedömde också att Anna inte skulle vara där utan att hon så fort som möjligt skulle flyttas till en vårdinrättning. Allmänläkare tillkallades och gjorde bedömningen att hon var i ett fruktansvärt dåligt skick. När sedan jourhavande psykiatriker på Vrinnevisjukhuset ombads att hjälpa till med en förflyttning till Regionsjukhuset Karsudden och deras rättspsyk blev svaret återigen nekande. - Läkaren tyckte att vi skulle använda pepparspray och handfängsel för att få med henne. Men vi ville inte göra henne illa, hon var ju sjuk, säger polisen och berättar att det krävdes flera timmars arbete att få in Anna i polisbilen utan att göra henne illa. Fri fot
På lördagsmorgonen fördes hon till Regionsjukhuset Karsudden för rättspsykiatrisk vård. - Där fick jag äntligen den vård och medicin jag behövde, berättar Anna som i tisdags försattes på fri fot efter häktningsförhandling där hon misstänks för olaga hot och skadegörelse. Hon är fortfarande misstänkt och utredningen fortsätter. Anna har erkänt vad som hänt, men betonar att hon aldrig ville eller ens hade tänkt göra någon illa. Idag mår hon bättre, äter lugnande medicin om det skulle behövas och hon försöker ta tag i arbetet. Händelsen har dessutom resulterat i att socialtjänsten kommer att hjälpa Anna med de tre barnen som är i tonåren. Även om Anna är lättad över att det inte slutade värre så är hon ledsen. - Att det ska behövas en sån cirkus innan man får rätt hjälp. Det är fortfarande som en dimma i huvudet efter allt. Jag önskar att jag kunde fått hjälp från början, att de tvingat in mig redan från början, säger Anna.
Fotnot: Anna heter egentligen något annat.
Så jobbar vi med nyheter