– Jag hoppas kunna vara en förebild som får andra att också våga det lilla extra. Att de tänker att om jag kan förändra mitt liv, så kan de också göra det, säger Pamela Hultgren.
Ensamstående tvåbarnsmamma och student vid Hälsouniversitetet. Hon har kommit till fjärde terminen av sex.
– Jag har ingen tidigare erfarenhet av vården men det känns som om jag har hamnat på rätt plats i livet. Även om det tog några år.
Hon berättar om sin senaste praktikperiod och vad hon håller på att lära sig i yrket men också hur hon har vuxit som människa sedan hon började på utbildningen.
– Tänk att kunna få beröra en annan människas liv och bli berörd av andra människor. Jag skulle vilja göra skillnad, säger Pamela.
33 år ung känns hon betydligt äldre och klokare. Kanske för att hon har mycket med sig i bagaget, av kraschade relationer, av nästan fem år i Australien, genom sina arbeten inom bar- och restaurangbranschen och inom turismsektorn. Innan hon började plugga till sjuksköterska arbetade hon åtta år på Skavsta flygplats.
– Jag gillar arbeten som inte är förutsägbara. Nackdelen med mina tidigare jobb var att man inte var garanterad jobb och inte alltid fick jobba heltid. Det finns sådana valmöjligheter när jag blir sjuksköterska. Om några år skulle jag vilja plugga vidare till barnmorska, berättar hon.
Det är ett pyssel att studera med barn och kräver extra om man som Pamela dessutom ofta ensam tar hand om barnen. Äldsta dottern Rhia, som är nio år, har Pamela själv vårdnaden om, medan hon delar vårdnaden om minstingen Nikki med Nikkis pappa.
– Det gäller att vara fokuserad och verkligen plugga när barnen är i skolan och i förskolan. Det är först nu, som har jag hittat balansen och inser att det är ett jobb att studera, konstaterar hon.
Familjen sluter upp som en varm famn runt Pamela och barnen. Här finns Pamelas mamma, som trots sin sjukdom ställer upp i alla lägen. Här finns Pamelas bröder och vännerna.
– Min mamma och jag har verkligen en speciell relation, konstaterar hon.
Som person är Pamela annars självständig och vill gärna klara sig själv. Åren med barnen har även lärt henne en sak – att det är okej att be om hjälp.
Pamela verkar så positiv och öppen. Hon erkänner själv att hon ibland känner att hon inte riktigt passar in i Sverige.
– Jag tycker om att prata med främmande människor på bussen. Därför trivdes jag så bra i Australien, där människor är mera ”easy going”.
Kanske är det tur att hon har sin positiva livsinställning, för livet som ensamstående mamma och student innebär ofta att familjen har en ganska ansträngd ekonomi. För inte så länge sedan gick bilen sönder och det fanns inga pengar för att renovera den. Men Pamela har insett fördelarna med att åka kollektivt och hur mycket familjen faktiskt sparar när de inte längre har utgifter för bilen.
– Vi har pengar så vi klarar oss även om vi inte har råd att gå till badhuset varje vecka, konstaterar Pamela.
Därför blir det inga stora resor på sommarlovet med barnen. Pamela måste dessutom nästan alltid arbeta under hela sommarloven. En resa till Stockholm är dock inplanerad, med museibesök, tillsammans med barnen.
– Men jag känner mig aldrig fattig eftersom jag vet att det finns personer som har det så här hela tiden. Om ett år har jag garanterat ett jobb som sjuksköterska och då får vi en bättre ekonomi.
Då vet Pamela vad hon ska göra – bjuda äldsta dottern till Paris.
– Hon har pratat om Paris sedan hon var sju år, skrattar Pamela.